Att vara frukostansvarig i stugan är ett tidsödande värv. Man har nämligen ansvaret, inte bara att få maten på bordet, utan det gäller också att hålla ett vakande öga på omgivningarna. Med fönster i alla väderstreck blir det ett väldigt rännande, med en och annan köksvända emellanåt.
Inte mindre än sex nötskrikor bråkade vid fågelmatningen i morgondunklet. Skogens fegskit. Skränande, prålig och stor, men med ytterst liten självkänsla och personligt (eller heter det "fågligt") mod. Jag behöver bara vrida om i låset till altandörren, femton meter ifrån dem, för att de ska dra till skogs inom 27 hundradelar av en sekund.
Från ett annat fönster upptäcker jag ett par uppenbarligen felprogrammerade orrar i fullt spel. I oktober?! Det ska väl egentligen vara en våraktivitet. Vid det fönstret fastnar jag, med kikaren en bra stund.
Det slår mig att dessa stora fåglar också är pråliga och väldigt räddhågsna. Man kommer dem sällan inpå livet.
Jag tycker att jag lätt kan dra paralleller med andra existenser, särskilt i människosläktet.
Frukosten kommer fram till slut. Snart rullar de vanliga morgonsysslorna på i den vanliga lunken och avslutas inte förrän Klingan i SR P2 tonat ut ur radion. Idag med vackra Hindi Zahra, som vi såg sjunga i slutet på förra veckans Skavlan.
Modig, enkel och självklar musik.
Utan bjäfs.
*****
Läs om Hindi Zahra och lyssna på programmet.
Andra bloggar om: Fåglar, Skavlan, Klingan, Mod, Hindi Zahra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.