Undrar vad som hände ...

.. men jag var på Spa i helgen och kom hem med en tvättmaskin. Med centrifug.

Jobbutflykten i fredags gick till Haparanda, om nu någon missat det. Inte för att jag har skrivit ut det så tydligt, men jag nämnde att hela gänget med respektive skulle dra en bit norr om Aten. En lång bit norr om Aten, kanske jag skulle ha skrivit. Haparanda ligger nämligen rakt norr om den grekiska huvudstaden.

Nåväl - Det var inte det jag skulle berätta om.

I helgen befann jag mig således på Sveriges östligaste punkt. Nästan. I alla fall den östligaste fastlandspunkten^*). Definitivt inte den mest kända ytterligheten i Sverige. Inte samma status som Treriksröset, eller Smygehuk. Till och med Svinesund är väl mer känt, trots att den västligaste i själva verket heter Stora Drammen.

Nåväl (Vilket bra ord, när man vill skapa en bra övergång!) - Det var ju inte det jag skulle berätta om.

På Sveriges östligaste punkt, som förstås ligger i Östsverige. mycket, mycket mer än Östergötland, Småland och Blekinge, som oftast får ståta med den benämningen, eftersom norra Sverige egentligen inte räknas till Sverige i så väldigt många sammanhang, om centralmakten får bestämma, vilket den har gjort alltsedan länsman var en glimt i mammas ögon, eller hur man nu säger.

Nåväl - Det var ju inte heller det jag skulle berätta.

En fin helg på spa-hotellet Cape East (Gissa hur det namnet kom till!) med gravad röding på mjukt tunnbröd med löjroms- och röktlax-mousse, och den bästa oxfilé jag smakat sedan sjuttiotalet. Kul sällskap, särskilt alla "respektive" som man inte känner så där väldigt väl. Respektivenas respektiven är man ju rätt van vid, så där har nyfikenheten kanske flagnat lite. Det blev barhäng. Dans för en del. God sömn. Men inte minst dagen efter.



Nu tänker du fula tankar, när du läste den där sista meningen. Erkänn!

Då ska jag berätta hur den var, den där dagen efter.

Vaknade tio över sju. Nyfikenheten tog överhanden och jag gick fram till fönstret för att beundra utsikten över den frusna Torneälven och Finland på andra stranden, bara 200 meter bort. Vacker morgon. Frostig. Rosagrå. Sådär som det blir när molnen är tunna och släpper igenom soluppgångsljuset.

Spa - Det betyder att man ska vältra sig i lyxiga behandlingar. Varma källor. Skön massage och annat förment hälsobringande. Jag tog den avskalade formen. Bastu och simtur. Det förstnämnda inomhus, det sistnämnda ute i det fria. Tio i åtta på morgonen, då du fortfarande inte ens hade tänkt vakna, dök jag smidigt i bassängen (nåja, klev ner i den, då) och dök elegant genom slussen (okej - jag slog huvudet i glasväggen en gång, eftersom jag flyter väldigt bra, när jag ska simma under vatten), och kom ut i den kalla friska luften. Mjuk musik hördes från högtalarna. Kände mig som på Island. Vi var tre personer sammanlagt i den poolen. Ingen trängsel alltså.

Ångbastu, Tornedalstortyr och en stund i den varma poolen uppe på taket. Sedan var jag mogen för frukost och det, som var det egentliga syftet med besöket. Jobb alltså. Studiebesök.

Nåväl - Det var ju inte.... ja du vet.

Hemåtfärd framåt eftermiddagen. Upplyft och på bra humör, rattade jag mot stugan.

Det var då tvättmaskinen slog till. I magen. Jag blev varm, febrig, och trött. Magen kluckade, pratade, porlade, blurpade, slurpade - kort sagt väsnades alldeles väldigt. Nej, jag mådde inte illa, ville inte kräkas. Men det är ändå fascinerande och känna hur det kan jobba därinne. Oj - nu vände trumman åt andra hållet. Oj - nu startade centrifugen. Men konstigt nog släppte den aldrig ut vattnet, eller något annat heller, för den delen. Den bara höll på. Hela kvällen, natten och så gott som hela söndagen. Lite frossa. Ibland lite smärta.

Idag, måndag, har jag jobbat, som vanligt. Pigg. Javisst. Men nu håller den på att förbereda en tvätt igen hör jag. Kanske inte en vittvätt, eller ens kulör. Men en ylledito i alla fall.

Jag trodde att spavistelser var hälsobringande.
Undrar vad det var som hände!?
*****

^*)Sveriges östligaste punkt ligger egentligen ute på en ö i Haparanda skärgård som heter Kataja.