S(k)öndag

Tidig morgon, trots vilodag. Upp halv sju. Frukost sju. Iväg åtta. Framme tio.

På med skidorna.

Sen var det dans till klockan femton.
Vilka skidor!

Härliga vinter.
Nu börjar den på allvar.


*****

Stadsmiddag

Jag fick slappna av och bara sitta och vänta på middagen idag. Men jag kan ge mig på att jag får ladda diskmaskinen. Å andra sidan är jag en fena på det. När den är "full", får jag ändå in två grytor till, ett par vinglas, samt en långpanna. Till andras förundran.

Ikväll serverades rosastekt fläskfile rullad i basilika. Till det serverades vinägerfräst vitkål och spenat (jättegott) och gräddkokt morotskompott (lika god). Det var inte bara gott, utan kändes även väldigt nyttigt.




*****

I min smak

När jag gick hem från jobbet idag, hade denna vidunderligt fina vinter pudrat stan med nära en decimeter fluff. Därmed kom gårdagens töväder (som var den första dagen med plusgrader sedan början av november) på skam. Nu är träd och byggnader så där fina igen.

Må det räcka länge, länge än.



*****

Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, Vinter, Snö

40 år senare

Det var lite av "för-PRO-kväll" på Kulturens Hus här i stan ikväll. Grå tinningar och mogna damer samlades förväntansfulla för att lyssna på gruppen Norrbottens Järn.

På sjuttiotalet stod proggen högt i kurs här i Luleå. Musiklivet var intensivt. Frågan är om inte musikscenen i Sverige stod just här, under de där åren. Anton Swedbergs, Rekyl, Ramaskri, Contact, Norrlåtar, skivbolaget Manifest...

Ikväll återförenades Norrbottens Järn för en konsert. Med alla gamla låtar. Med alla gamla texter. Förunderligt aktuella. Det slog mig alldeles särskilt. Förunderligt aktuella, med tanke på det som hade hänt på den tiden i efterdyningarna av 68-rörelserna. Och nu - Tunisien, Egypten.

Det blev många fina hågkomster under kvällen. Många gamla bekanta i pausen. En stark hyllning till nyss bortgångne Milé Radojkovic, allas Mille, fick åtminstone mina ögon att tåras.

En bra kväll.


*****
Mer om Mille.

Läs om Norrbottens Järn.

Om konserten som visar att även en 90-talsyngling kan uppskatta "gammeldansen".

Va!?

Men vasch e minusteckne' ?

*****

Trött

Jobbat över.
Gått hem.
Ätit.
Sovit tio minuter.
Målat färdigt reparationen i badrummet.
Se så fint det blev.




Nu återstår bara att flytta möbler i hela lägenheten.
För här ska en gubbe komma och byta alla radiatortermostater imorgon, minsann. Och då får inget stå ivägen.
- Vi har arbetstid från 0700 till 1600, står det på förvarningsmeddelandet.

Varför är de så sjukligt pigga, de där.

*****

Med glorian på sned

Jag har inget emot privat företagsamhet och således inget emot IKEA. Företaget är välskött och marknadsför inte bara sig själv utan även Sverige på ett bra sätt över hela världen.

Men med tanke på den gloria som alltid svävat ovanför Ingvar Kamprads huvud, och som han fått för att han alltid verkat vara en hyvens kille, enkel, okomplicerad, rak och småländskt anspråkslös, så hamnar den glorian lite på sned, när man får höra att vissa vinstkronor hamnat i Liechtenstein (100 miljarder), inte bara genom ren affärsverksamhet, utan även med hjälp av skatteplanering i den högre skolan, så finns nog en risk att den ramlar av.

Jag kan däremot imponeras av herr Kamprads entreprenörsanda. Han fixar både jobb och möblerade rum åt många av oss. Och han gör det förmodligen med en viss idealism.

Men skenhelighet är inget jag högaktar.

Ser med spänning fram emot nästa program.
Det finns alltid minst två sidor av allt.

*****
Andra bloggar om: IKEA, Ingvar Kamprad, Uppdrag granskning,

Änglar finns

Råkade gå förbi stadsparken här i Luleå efter jobbet, efter att ha varit på Amphion för att beställa bord till fredagens after work och before concert. Ett par nya skidstavar blev också inhandlade. Tjusiga saker helt i stil med mina nya skidor, som ska invigas på söndag, om allt går som det ska och vädret står oss bi.

Tjusiga saker finns, som ni vet vid det här laget, också i vår stadspark. Där placerar vår parkförvaltning snygga iskonstverk. Och inte långt från vår grIS med rutschbana har en ängel landat för några veckor sedan.

Ängeln har kommit till på begäran. Det är barn i en skola i Barsebäck som beställt den, efter att ha förstått att vi är duktiga på is i den här delen av landet. De skickade ett brev.

Ur NSD:

Brevet från Barsebäcks Montessori innehöll också en present i form av en ängel.

Ett av barnen i klassen, Kevin Persson, är sjuk i cancer och de andra barnen har tillverkat och sålt änglar för att ge Kevin och de andra barnen på sjukhuset där han ligger lite guldkant.

Det var alltså ett roligt och samtidigt gripande brev som kom. Kevin Persson skriver att han fick leukemi i april och har genomgått jättemånga tuffa cytostatikabehandlingar och drabbats av många infektioner.

Om snö skriver han:

"Snö tycker jag om. Man kan bygga snökojor, åka snowracer och skidor. Att bara vara ute i naturen är mysigt".

Parkchef Stefan Johansson har nu skickat ett brev till barnen med svar på frågorna.

Han avslöjar också en fin hemlighet för NSD:

- Barnens ängel ska bli en isskulptur i parken efter nyåret. Vi vill på det sättet uppmuntra deras arbete för barn med cancer, säger han.

Nu står den där. Och på kvällen kan man välja i vilken färg man tycker bäst om att se den. Det är bara att stå stilla och titta. Den skiftar färg kontinuerligt.




*****
Läs mer om isängeln.

Jag synar

Nu har landstingen i Västerbotten och Norrbotten, plus åtta kommuner beslutat låna ut 27 miljarder kronor till staten för att finansiera Norrbotniabanan från Umeå till Luleå.

Vår infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd sade varken bu eller bä, ja eller nej, när planen presenterades på ett möte i Stockholm tidigare idag.

Seså regeringen!
Nu gäller det att spela korten rätt.

Inget att skylla på längre. Hämta spadarna och börja skotta!

*****

Andra bloggar om: Regeringen, Norrbotniabanan, Infrastruktur, Miljö

Varför ...

.. är täckena bredare än påslakanen? Så att det blir tjocka ansamlingar av täcke i kanten, vilket gör den omöjlig att vika in lite snyggt under kroppen, när man vill undvika drag från den öppna balkongdörren. Det blir som en sarg istället.

Ofta är täckena längre än påslakanen också.
Dumt!

Och varför är IKEA:s örngott fyrkantiga, när kuddarna är rektangulära? Är det någon sorts internationell standard. Bevare mig! För vem har inte råkat ut för huvudkuddar på utländska hotell, som är som korvar. Alltså helt runda och hårda och lika breda som sängen. Totalt omöjliga att hålla om, när man ligger på magen. För att inte tala om att nacken knäcks effektivt. Tro inte heller att det hjälper att ligga på rygg. Det resulterar bara i att nacken knäcks åt andra hållet också, och huvudet trillar till slut av.

Beror det på globaliseringen, kanske.

Det finns många frågor, som väntar svar.

En annan dag tar vi upp frågan om varför gardinvepor är i tremeterslängder.

Tala om klipphängare!

*****

Stillsamt

En sådan där söndag när man inte gör något alls. Så har det varit idag. I alla fall hittills.

Kallt - Skidtur lockar inte riktigt. Grått - Solen lyste bara vid uppgång, men sedan drog ett disigt täcke in som tätnar mer och mer, och döljer hela himlen vid lunchtid.

Men stilla är det. Inte ens en kvarts sekundmeter vind.

Det blir bara de nödvändiga sysslorna. Hämta vatten. Fika. Mata fåglarna, som håller på att äta oss ur huset. Jag ljuger inte om jag säger att ett trettiotal gråsiskor (och en och annan snösiska) i helgen blandat sig med grönfinkar, svartmesar (som förresten börjat sjunga lite), talltitor, talgoxar, blåmesar och domherrar. Samt en ensam trädkrypare som man tycker rent synd om. Den ser så väldigt ensam ut, bland alla de andra.

Det blir lite skidåkning trots allt. På TV.

En promenad.

Middag på gång. En överbliven julkorv på fänkålsbädd med ädelost och chilicrèmefraiche. I ugnen på 160 grader i 25 minuter. Röda linser med broccoli därtill. Det duger.


*****

Tidens dilemma

Tycker du att det är svårt att få ihop det? Ja - Inte ekonomiskt, inte heller på amors område, utan i de allmänmänskliga sociala sammanhangen.

Lyssna på Pamela Jaskoviak. Hon har det värre än du. Eller?
Skratta åt dig själv en stund.

Inslaget kommer från världens bästa "gomorronprogram", som du förstås också har problem att lyssna på, eftersom du sitter och tittar på TV:s blajkopior.


*****

Efter middagen

*****

Snön berättar

Jag uppskattar snö. I alla fall på vintern. Ja - Det händer att jag gör det på sommaren också. Gammal sommarsnö gör vandringen över höga bergspass bekväm och snabb.

Igår efter jobbet då vi körde ut till stugan i skogen vid havet snöade det rätt duktigt. Och det fortsatte hela kvällen. Meteorologen hade ju lovat att "det inte blir någon snö att tala om", så jag anade att det i vanlig ordning blev tvärtom.

12-15 centimeter dråsade ner under natten och suddade ut alla gamla spår i terrängen.

Och det är det som är så kul morgonen därpå. Då kan man se vad som hänt under den mörka tiden av dygnet.

I natt hade vi haft nattgäst. En älg hade beslutat sig för att ta logi bara ett tiotal meter från husknuten. På morgonkvisten strosade den iväg över allmänningen, men kom tillbaka bakom vår förrådslada, trängde sig förbi våra upplagda kajaker, gick upp på gården och strosade vidare på vår infart och ut i skogen. Där har den mött ett antal harar.

Vi gjorde förstås också våra spår, men valde en annan väg och hamnade hos "fienden". Där fanns inga mänskliga spår alls och vi hade svårt att tyda skylten.

Var vi välkomna, eller var vi det inte? Skylten kändes lite tvetydig, lite spöklik, eftersom ingen mänsklig hand hade åstadkommit det där mönstret.

Vi vände om och gick vidare. Hemåt till tjället i solskenet.


*****

Ljuset återvänder

*****

Efter ...

.. Ring så spelar vi, kan jag inte låta bli att undra om alla ungar är hörselskadade nuförtiden.

Varför? - Jo, då börjar ett program för barn, och programledarna, både den unga och den äldre, skriker fram det de har att säga.

Som sportkommentatorer.

Nå't fel är det.
Helt klart.

*****

Jodå - Jag är vaken ...

.. men totalt uppriven.

Hur i herrans namn har jag kunnat gå och bli oxe?
*****

Krogspaning - igen

Nytt ställe för njutning i Luleå. "Gamla" teaterrestaurangen har tagit steget fullt ut och blivit lite mer självständig genom en kreativ lösning med en inbyggd gränd.

Man tar några goda vänner, beställer bord och går dit. Svårare är det inte att få en trevlig kväll.

En god köttbit, ett gott vin, trevligt surr, dämpad musik (Melody Gardot hördes ofta lite svagt från högtalarna i taket.) Avslut med vinteräppelpaj och vaniljglass. Några bekanta som passerar och byter några ord.

Vad kan man mer begära av en onsdagkväll.

Ja - Det ska möjligen vara den lilla kopp varm glögg, som intogs hemma vid köksbordet. Den gjorde gott. Ty det var en osedvanligt råkall promenad hem genom frostigt Luleå.

Över staden lyste årets första fullmåne.



*****

Fulltecknat

Vilken dag! Igen. Hur mycket jobb som helst.

I dagens svirrande runt jorden märks

• Trollhättan
• Stockholm
• Göteborg
• Köpenhamn
• Toulouse
• Amsterdam
• London
• Delhi
• Åsele
• Jyväskylä
• Milano
• Sydney
• Umeå
• ...

Ja, det var nog nästan alla.

*****

Inse det nödvändiga

Så har järnvägen återigen drabbats av motgångar. Eller hur man nu ska se det. Kanske är det bättre att säga "som man bäddar får man ligga". I det här fallet på sidan av spåret.

Sverige börjar mer och mer likna ett u-land när det gäller järnvägsstandard. Ja - kanske Kongo, Nepal, eller det inre av Borneo hamnar längre ner på listan. Men sämst i Europa, helt klart.

Nu står trafiken till och från hela norra Sverige stilla. Till på måndag, förutspås det. Inga persontransporter och inga godstransporter.

Eftersom våra godstransporter är riktiga tungviktare, då våra industrier är i samma klass, så kan vi inte föra över transporterna på väg heller. Det är annars något som gärna förfäktas av bilälskarna.

I det här fallet finns alltså inga alternativ. Järnvägen måste prioriteras. Regeringen måste sluta tjura, och strunta i att decenniers regeringar försummat infrastrukturen.

Sluta att sänka skatter.
Strunta i avregleringen av järnvägen.
Sverige måste ha fungerande transportsystem, för industrins skull, för folkets skull.

Och för miljön.

Vad väntar ni på?

*****

Andra bloggar om: Järnvägar, Tåg, SJ, Green Cargo, Trafikverket, Kommunikationer, Infrastruktur, Regeringen,

Drömjobb

Bland de minst sagt svepande prognoser vi i "norra Norrland" (nästan halva Sverige) får oss till livs i SMHI:s prognoser tar nog dagens fem-i-sjusäändning ett litet pris:

- Norra Norrland: Mycket moln, men klart.

Det var det.
Då vet man.

*****

Som ...

.. kallt, norskt kaffe
som ljummen makaronilåda
som avdomnad Ramlösa
som beige rödfärg
som överblivna vinslattar
som slutet på en misslyckad efterfest
som
som
som

januari

*****

- Den är så vacker, ...

.. sade jägaren, som poserade vid vargliket i inslaget i Rapport, medan han arrangerade anletsdragen på vargen, så att tungan skulle sticka ut lite.
- Lika vacker som den jag sköt förra gången.

Det liknar mer och mer en pervers böjelse.
Finns verkligen ingen hjälp?

*****

Andra bloggar om: Varg, vargjakt, jägare, Jägarförbundet

Tidig hemfärd

Gråväder och 2-3 utlovade nya decimeter snö i Norrbottens kustland, innebär att det blir till att kryssa hemåt från skogen redan mitt på dagen.

Tänk så generös jag är då. För att jag böjer mig för väderprognosen brukar innebära att det blir precis tvärtom.

Alltså räddar jag er, alla snöfobiker och ni slipper ta till psykofarmaka.
En ren samhällsinsats från min sida.

Nästa gång kanske jag gör helt om.
Av egoistiska skäl.

*****

Varför inte prova ...

.. min nya laxvariant? Visserligen improviserad, men den kommer att bli ett stadigt inslag i min laxrepertoar.

Ugnsbakad lax med chèvre, rostade sesamfrön, blancherad purjo och spekeskinksegel, serverad med dragondoftande puylinser.

Fixat på en timme.

Recept?

Uppdatering:

Okej! På allmän (nåja, en person har efterlyst) begäran kommer här receptet.

Börja med skinkan. Denna gång var det norsk spekeskinka, men det går lika bra med spansk Serrano.

Lägg valfritt antal skivor i en ugnssäker form. De får ej täcka varandra.
Rosta på svag värme, 125 grader till skivorna blir torra och spröda. Det brukar ta bortåt 40 minuter.

Under tiden skär du laxen i portionsbitar och lägger i en annan ugnssäker form.
Salta lätt.
Skär chèvre i halvcentimertunna skivor och lägg på laxbitarna.

Rosta sesamfrö i torr panna. Obs! De ska bli mörkt gyllenbruna men bränn dem inte.

Strö fröna över osten.

Förbered puylinserna. Skölj dem om det behövs. Koka upp lättsaltat vatten i lagom mängd (se linspaketet!) och lägg i linserna när vattnet kokar. Dra ner värmen och låt sjuda i 20 minuter. Lämpligt att göra detta strax innan skinkan är klar, alltså. Samtidigt höjer du temperaturen i ugnen till 175 grader och ställer in laxen, när du tar ut skinkan. Låt laxen bakas i 20 minuter. Om inte skinkan känns färdig, låter du den stå med i ugnen en stund till.

Ansa och skär purjo. Koka upp lite vatten just innan linserna och laxen blir färdiga. Blanchera purjon i häftigt kokande vatten i ca en minut. Häll sedan bort vattnet och spola istället purjon i iskallt vatten.

När linserna är klara, ska de vara tuggvänliga, men ej spruckna. Häll bort vattnet. Sprinkla lite olja över och salta lätt. Några korn socker sätter också piff. Ordentligt med dragon och sedan rör du om.

Servering: Börja med purjon i botten. Lägg laxbiten på. Bryt skinkskivorna i lämpliga längder och arrangera snyggt mot laxen. Skeda upp puylinserna och presentera det hela inför sittande bord.

Succé.

*****

I vargens tid

För andra året i rad skämmer Sverige ut sig. Årets vargjakt är igång. Redan nu på eftermiddagen har nio stycken fällts. Det är nästan hälften av den kvot som är aktuell i år.

Men hela historien har varit märkligt nedtonad jämfört med fjolårets uppståndelse. Undrar varför. Inga pinsamma bortförklaringar från miljöminister Carlgren har heller hörts.

Jägarna förnekar sig förstås inte. De har en hobby. Jakt. Till det krävs att hundar springer lösa i skogen lite hipp som happ och råkar i käftarna på en varg. Sådant får ju gubevars inte förekomma. Det är ju min hobby, min hund. Vargen måste bort! Kanske skulle de istället rannsaka sig själva och fundera över varför fler hundar dör av gevärskulor än av vargbett, enligt försäkringsbolagen.

Eller som den jägarrepresentant som intervjuades härom dagen motiverade jakten.
- Vi måste stoppa flödet av varg som kommer in från öst.

Flödet!?? Aha - Det måste vara den där grå massan som ständigt väller in över Torneälven.
Det är därför vi inte kan gå ut på dagarna.

Vad det handlar om är bara skitsnack och skyddande av egenintressen. Enkelspår och total okunnighet om biologisk mångfald är tydliga karaktärsdrag.

Att vargjakten är sanktionerad av staten borde med automatik innebära att eventuell avskjutning i viltvårdande syfte borde utföras av professionella och kunniga naturbevakare från länsstyrelsen.

Inte av vapenglada machomän.



*****

Andra bloggar om: Varg, Vargjakt, Natur, Viltvård, Anders Carlgren, Naturvårdsverket, Jägarförbundet, Vapenlobbyn, Jakt

Svalt

*****

Rejält

En vanlig fredag. En månad sedan vi tillbringade en helg i stugan senast.

Men nu är vi här. I tystnaden och månskenet.

På spåret och Skavlan.

Tryggt!

*****

Matseeing

Att resa är att färdas och att uppleva. Att äta är en stor del av resan, åtminstone för mig. Det gäller att passa på, när man har chansen att prova något nytt, eller något typiskt för trakten. I Tromsö åts det en hel del. Alltifrån våfflor med mesost och räkfrossa, till gourmetmat både på restaurang och i hemmiljö. Fattas bara annat.

Trettondagshelgen är ingen helg i Norge, utan bara vanlig vardag. Därför smällde vi i med en riktig brakmiddag på fredagkvällen istället. Det var ju ändå fredag.

Restaurang Fiskekompaniet hade ett bord för oss. Inte så konstigt, eftersom vår värd hade bokat långt i förväg.
- Det ska vara ett bra bord för fyra personer, hade han sagt.
Nu blev vi sju, men det var heller inget problem. Det blev ett annat bord bara. Med stora glasytor ut mot den isfria hamnen och alla ljus på andra sidan fjorden kändes det nästan som att sitta utomhus.

Krogen är svenskägd, och som vanligt var många i personalen svenskar. Eftersom vår inbjudare Mats varit här förr ett par gånger, bjöds vi även på en liten aptitretare medan vi studerade menyn. En skaldjursceviche.

Sedan följde en ostgratinerad hummer i rökt lax-consomme, pannstekt torskrygg i brynt smör och grädde med mandelpotatis, sparris och rödbeta, och en jordgubbstryffel med hjortronflan.

En sval Chablis i glasen.

Vi blev mätta.

Stort tack till värden.



+++++


På lördag blev det hemmamiddag. Då fixade jag förrätten, som var en varmrimmad lax med rostadvitlöks-grädde. Värden frestade med en klassisk osso buco med karljohanssvampsrisotto. Det hela avslutades med en läckert frasig smulpaj på norska äpplen. Förrättsvinet ett vitt Bellingham The Old Orchards Chenin Blanc, och till huvudrätten en Australiensare; Yellow Tail Shiraz, som i Sverige kostar 70 kronor och i Norge 139 norska diton! Och väldigt gott. Till desserten serverades ett gammalt fint portvin och till kaffet cognac.

Vi blev mätta även denna kväll.



Söndagen ägnades åt hemfärd.





*****

Sightseeing II

Vattenhålen i Tromsö är många. Särskilt om man räknar alla barer och restauranger. Rena pubar finns också. I alla fall en handfull.

Legendariska bryggeriet Mack har en trevlig ölhall. Ingen nattsuddande här inte. Öppet från förmiddag till klockan 17.00. Men trots det, välbesökt. Trevligt också att här blandas alla åldrar, turister och fiskargubbar, studenter och professorer, och två isbjörnar. De sistnämnda uppstoppade.

Hittar dit gör man. Den högt placerade ljusskylten syns på långt håll.

Här säljs förstås bara bryggeriets eget öl, även om jag hörde några utländska turister som skämtsamt beställde "one Carlsberg, please". Tror att personalen hade hört den typen av lustigheter förr.

Jag rekommenderar ölsorterna Mack Haakon och Mack Bayer.

Vill man prova andra sorter kan man ju bege sig till ett annat legendariskt ställe i stan. Vertshuset Skarven. På lördags- eftermiddagen fyllt av "eftershopping- törstiga". Det gjorde vi också.

Men jag tog en Mack även där.

*****
Läs mer om Mack.

Andra bloggar om: Öl, Tromsö, Publiv

Hjälp

Jag måste få hjälp. Strax innan jag vaknade i morse hade jag en besynnerlig dröm. Helt surrealistisk. Som en Salvador Dali-målning. Nästan.

Tänk dig följande scen:
Jag är på besök hos några, som jag inte känner igen. En familj, två vuxna men rätt unga människor. Ett barn. De har också hund. Och en hare.

Vi sitter och pratar om ditt och datt. Hunden svansar omkring lite, men haren håller sig i bakgrunden. Den är märkligt färgad i brunt och vitt.

Efter en stund kommer den fram till mig och vill bli klappad. Jag kliar den lite bakom de långa mjuka öronen. Då lägger den sig makligt på rygg, och förvandlas till katt, som vill bli kliad på magen en stund. Jag ser inget märkligt i det, utan fortsätter att klappa.

Snart ledsnar den och vänder sig åter på rätt köl och blir hare igen.

Plötsligt tittar den intensivt på mig och frågar:
- Hur gammal är du?
- Tjaaaa jag är sisådär 55, säger jag. Eller egentligen över sextio, fyller jag på.
Haren ser vemodigt på mig.
- Det är så orättvist. Vi harar blir bara ett par år.
Och så lunkar (om nu harar kan göra det) den iväg.

Jag vaknar.

Tacksam för drömtydning.

*****

Regeringen vill ...

.. sänka skatter för att värna om jobben. Vi ska konsumera mera.

Hur man säkert tar sig till jobbet, verkar däremot inte så viktigt.

Följande är hämtat från Tågupproret.

Rätt skött kan tåg vara ett snabbt, miljövänligt och bekvämt färdmedel. Men vårt tågsystem underhålls och utvecklas inte som det borde. Nu har vi fått nog av förseningar, dåligt vinterunderhåll, stängda stationer och en avreglering som gör att aktörerna skyller på varandra. Vi accepterar inte att regeringen snålar på investeringar och underhåll, höjer banavgifterna och att tåglinjer hotas av nedläggning.

Stöd Tågupproret med ditt namn. Det har jag gjort.

*****

Sightseeing

Upp med handen och berätta vilka bilder du får i huvudet om jag ber dig tänka på Tromsö.

Jag gör mig omedvetet en bild av en ort, en stad, som jag får höra något om. Och eftersom jag jobbar med det jag gör, så har jag många uppfattningar, bilder och förmodligen en hel del fördomar om platser runt om i världen.

Det finns också många ställen, som är rätt betydande befolkningscentra, som jag överhuvudtaget inte får någon bild av alls. Märkligt. Men Västerås, Gävle, och Linköping är tre för mig totalt "profillösa" städer, som jag inte har någon inre syn av. De känns fullständigt anonyma för mig. Rent ointressanta. Inga särskilda landmärken. Ändå har jag varit i två av städerna.

Så vad har jag då för bild av Tromsö? Ja - Det är lätt att säga nu, när jag på relativt kort tid besökt staden två gånger, och dessutom besökt den för många, många år sedan. För ett och ett halvt år sedan var jag här och firade födelsedag. Det var under den ljusa arktiska sommaren, då solen inte går ner på mer än två månader. Nu var det istället mörkertiden (25 nov - 16 jan) jag ville uppleva. Gryningsskymning skulle jag kalla det. Vackert ord och vacker företeelse. Hav och fjäll, två av mina favoritomgivningar - Jag skulle kunna tänka mig att bo här, tror jag.

Tromsö är en stor överraskning. En medelstor (ca 70 000 inv. Något mindre än Luleå.) stad långt uppe i norr, som absolut inte ber om ursäkt för sig. Här växer både äppelträd och ekar, trots det nordliga läget. Köldrekordet är blygsamma -18 grader vilket är fyra grader kallare än det vi fick uppleva ankomstkvällen.

Här finns universitet, tandläkarhögskola (en av de absolut modernaste i världen), och massor av kultur. Staden är vacker, där centrum ligger på en kuperad ö med höga fjäll i fonden åt alla håll. Kaféer, pubar och restauranger i mängder. Det måste vara Nordens krogtätaste stad i förhållande till invånarantalet. I slutet av januari hålls här en internationell filmfestival. På en av teatrarna gick pjäsen Knutby.

Stan erbjuder mycket och anses vara en roligare stad att vistas i än Oslo. Och tänk - Det tycker nog jag också.
---

Sådär'ja! Då var det din tur att berätta vilken bild du hade i huvudet.

En av affärsgatorna. Gamla hus blandas med nya. Här har ingen rivningsiver härskat.

Undrar varför just den här affären var så välbesökt av kvinnor.

Utsikt från vår bostad. Bilden tagen mitt på dagen.

Polaria. Akvarium och museum.

Stora torget med Tromstinden i bakgrunden.

*****

Läs mer om

• Tromsö
• Tromsö filmfestival
• Polaria
• Uppsättningen av pjäsen Knutby
  

Så var det . . .

. . med den tågresan. Vår vagn fanns inte med från Narvik. Av okänd anledning. SJ-personalen försäkrar dock att den ska kopplas på i Kiruna. Av vilken anledning får vi inte veta.

Strax före Kiruna kommer tågmästaren från i onsdags förbi. Han känner igen oss och undrar hur det gick.
- Kom ni fram till Tromsö?
Vi berättade att det hade gått bra.

Han rådde oss också att sitta kvar där vi satt, eftersom "den där vagnen där ni är bokade har stått kall".
- Den här vagnen går ju till Stockholm, men ni kan ju sitta kvar till Boden och gå över i er vagn där. Då är den nog varm. Folk som ska kliva på i Kiruna och Gällivare tar vi med buss.

Trodde vi ja. Vid uppehållet i Kiruna kommer en bestämd konduktörsdam, som med barsk röst ropar att "det är väl inga fler Luleåresenärer i denna vagn nu?"
Vi ger oss förstås tillkänna och berättar att vi blivit lovade att få sitta kvar till Boden.
Nähäpp - Det gick inte alls för sig det. Det var bara att hals över huvud samla ihop sina pinaler och rusa till en buss.

Så nu sitter vi här och skumpar ute i ödemarken i snöröken och mörkret. Trångt.

Och restaurangvagnen fick vi inte heller med oss.

*****

Full fart . . .

. . på järnvägsstationen i Narvik.

Något tåg att åka med, har vi dock inte sett till. Än.

Men det är klart . . . Det ska ju inte gå förrän om 2 minuter.

*****

Just det

Vääääääldigt vackert!

*****

På väg

Söndagsmorgon i Tromsö

Så börjar den långa resan hem. Ja - Egentligen är det den andra etappen. Taxin till bussen är redan avklarad. Med svensk sjåför förstås. Hur skulle annars detta land fungera?

Om nu logistikkedjan fungerar är vi hemma om tio timmar.

Vi får önska oss lycka till.

En fantastisk middag ...

.. igår kväll på krogen Fiskekompaniet. Du skulle bara veta. Bilder kommer vad det lider.

Jag får en känsla av att det norska hygget till stor del verkar beroende av svenskar. Det låter kanske lite övermaga, men all den trevliga service som jag mött här under detta besök har svenska tjejer och killar stått för. Nu var det kanske inte så konstigt, eftersom Fiskekompaniet är en svenskägd restaurang, men också på många andra ställen har jag märkt ett stort svenskt inslag i arbetskraften.

De svenska ungdomarna är kända för att kunna ta eget ansvar och att jobba bra.

Tydligen gäller detta inte bara i Norge, utan även i England finns tydligen samma fenomen.

Hoppas bara att de kommer hem snart, och tar med sig erfarenheterna från fjärran länder.

*****

Jag tänkte ju förstås ...

.. att jag skulle berätta om den spännande resan från Luleå till Tromsö, men jag vet inte ....


Men okej då!

Att ge sig ut med SJ i dessa dagar är ju bara det ett vågspel. Inte för att vi har så mycket snö som i sydsverige. Men vi har kallt. Och det är också ett skäl för tåget att inte fungera som det ska. Inte nuförtiden i alla fall.

Det var alltså lite med hjärtat på helspänn jag äntrade tåget kl 0620 igår. Saken var också den att vi hade två och en halvtimmes marginal i Narvik mellan tåg och buss, så att vi blev 30 minuter sena redan från start ökade inte pulsen nämnvärt.

Den förseningen kördes in och i Kiruna var vi bara någon kvart sen. Det här skulle fixa sig. Lunch i lugn och ro i den vackra restaurangvagnen. (OBS! Ingen ironi. Den är väldigt speciell.)

De kända orterna Abisko och Björkliden passerades i god stil. Den arktiska dagen gick i duvblått och rosa utanför fönstren. Frid och ro. Uppehåll på Sveriges nordligaste järnvägsstation var nödvändigt, eftersom vi mötte ett av LKAB:s monstermalmtåg.

Den idylliska bilden stördes dock snart. Den trevlige konduktören (som egentligen ska benämnas tågmästare, sedan många många år) kom med rynkad panna och meddelade att trafiken vidare var helt omöjlig. Norska trafikvesendet hade förbjudit all trafik på sin sida gränsen, på grund av ett signalfel. Ingen visste hur länge det skulle ta. Fem mil från vår absolut nödvändiga bytesplats blev vi alltså stående. I ovisshet.

Den marginal vi hade krympte minut för minut. Men en buss skulle ordnas fram. Vi blev informerade om att vi skulle ställa in oss på att söka härbärge i Narvik. Någon chans att komma vidare denna dag, var utsiktslös.

Humöret åkte i botten, förstås. Att leta hotellrum i Narvik kändes inte kul. Att dessutom få ytterligare en kort natt, kändes heller inte kul. Bussen till Tromsö skulle avgå 0520.

Ersättningsbussen kördes fram och fylldes med tågets passagerare. Alla var lugna och balanserade. Ingen panik. Ingen misshandlade SJ:s tågvärdar. Inga hårda ord hördes. Det var istället en stämning av lite äventyr.

Att vi skulle hinna till Tromsöbussens avgångstid i Narvik var uteslutet. Slaget kändes förlorat, när den norska bussföraren rallykörde ner mot Ofotfjorden i slingrande serpentiner. Jag höll andan.

Bland passagerarna fanns en hel del svenskar. Bland annat ungdomar som skulle iväg på olika jobb. En ung tjej, som hade norska kompisar började i all tysthet att koppla in sina kontakter. Till slut lyckades hon koppla ihop vår hyrbussförare med det reguljära bolag som skulle ta oss till slutdestinationen.

Det lyckades! Vi fick stiga av mitt ute i ingenstans, i en korsning mellan två Europavägar. Det var 16 grader kallt och blåste starkt. Men vi var ju nordmän och -kvinnor. Där åkte snabbt täckbyxor på, och dunjackor. Någon hade pannlampa. Det gäller att vara välutrustad när man färdas i dessa landsdelar.

Snart kom tromsöbussen. Vi steg ombord och fick sjunka ner i allsköns ro. En skicklig chaufför tog oss till slutmålet på tre och en halv timme.

I Tromsö togs vi emot av vår värd. Tog bussen till Knausen och installerade oss.

Sen kunde vi bara njuta av tillvaron, goda vänner, goda samtal.

Sån't är livet.

Äventyret lurar igen.
Vi ska ju hem på söndag igen.


*****

Dyrt?

Jo - Men gott!

Här är jag

En fjortontimmarsresa är över. Från kust till kust. Från -27 till -11. Från land till annat.

*****

Och äventyr . . .

. . blev det.

Bara så du vet. Tålamod och nordsvenskt lugn räcker väldigt långt, för det mesta.

Så nu sitter jag här. Fullkomligt harmonisk. Men lite kissnödig.

Spännande fortsättning följer.

*****

Tidig morgon ...

. . och avfärd mot arktisk gryning, som dröjt till nu. Passerar okänd trakt vid tiotiden.

*****

Så lockar man läsare

Allt jag skriver hamnar i sökmotorer. Ibland i rätt roliga sammanhang.

I Australien har någon med ett "specialintresse" blivit nyfiken på vad jag skrivit om slynor.
Se här!

*****

Tisdag idag ...

.. och nu börjar julledigheten. Fem härliga dagar då jag lättjefullt ska ägna mig åt bara sådant som jag själv vill. Förutsatt att omständigheterna vill detsamma, vilket de under de senaste dagarna med all önskvärd, eller oönskvärd tydlighet visat att de inte vill.

Kryptiskt!?

Okej, då.

Jag tar det som en utmaning.
Du får ta det som en klipphängare.

*****

Så'n är jag

Nu åkte jag dit igen. På ett test. Det är länge sedan sist, så det var väl dags.

Jag blev nyfiken när jag läste detta hos Gert. Han hade hittat en frestande länk, som han provade. Och då gjorde jag det också. Man ska väl kolla upp sin status någon gång då och då, så att man märker när det börjar barka åt fel håll.

Här kommer mitt resultat, som stämmer till punkt och pricka.

The Socializers
The social and opinionated type. They are especially attuned to the feelings of themselves and others. They tend to be very aware of the values of their peer-group and tend to see things as either right or wrong, good or bad. They tend to be traditional and value their friends and family the most.

The Socializers are down-to-earth, practical people and very keen on making sure everyone is alright. This quality makes them enjoy social work places. Since they enjoy being and keeping things neat and tidy, they often also enjoy working in such environments.

Prova själv, via länkarna ovan. Men du måste ha en egen blogg, för att det ska fungera.

Ser fram emot att få läsa hur det gick, på din blogg.

*****

Måndagen kom ...

.. och gick.
Helt obemärkt förbi.
Som en bråkdel av en sekund i den timme som är livet.

Inte tog jag vara på den så särskilt.
Kanske borde jag.

Jag gör ett nytt försök imorgon.
Det funkar.

*****

Glimtar från en nyårsafton

*****