Snön berättar

Jag uppskattar snö. I alla fall på vintern. Ja - Det händer att jag gör det på sommaren också. Gammal sommarsnö gör vandringen över höga bergspass bekväm och snabb.

Igår efter jobbet då vi körde ut till stugan i skogen vid havet snöade det rätt duktigt. Och det fortsatte hela kvällen. Meteorologen hade ju lovat att "det inte blir någon snö att tala om", så jag anade att det i vanlig ordning blev tvärtom.

12-15 centimeter dråsade ner under natten och suddade ut alla gamla spår i terrängen.

Och det är det som är så kul morgonen därpå. Då kan man se vad som hänt under den mörka tiden av dygnet.

I natt hade vi haft nattgäst. En älg hade beslutat sig för att ta logi bara ett tiotal meter från husknuten. På morgonkvisten strosade den iväg över allmänningen, men kom tillbaka bakom vår förrådslada, trängde sig förbi våra upplagda kajaker, gick upp på gården och strosade vidare på vår infart och ut i skogen. Där har den mött ett antal harar.

Vi gjorde förstås också våra spår, men valde en annan väg och hamnade hos "fienden". Där fanns inga mänskliga spår alls och vi hade svårt att tyda skylten.

Var vi välkomna, eller var vi det inte? Skylten kändes lite tvetydig, lite spöklik, eftersom ingen mänsklig hand hade åstadkommit det där mönstret.

Vi vände om och gick vidare. Hemåt till tjället i solskenet.


*****