Uppvaknande

Jag började fundera på ett uttryck, som jag egentligen hört i hela mitt liv, utan att reflektera. Bara accepterat. Det heter så.

Men idag vaknade tydligen söndagsfilosofen i mig. Det var när en radioröst gjorde en lätt sammanfattning av den gångna veckan och i slutet berättade att "Lena Nyman gått ur tiden". Avlidit alltså. Dött. Vilket förstås är tråkigt.

Men har hon gått ur tiden? Varför gör man det bara för att man inte lever längre. Vems tid.

Så länge man är ihågkommen av någon borde man väl finnas i tiden. Och förresten så gör väl både Astrid Lindgren, Oskar II, Kopernikus och Ansgar det också. Muhammed också, för den delen. Och Tuthancamon och alla heliga katter, som säkert omgav honom.

Inte går man väl ur tiden, bara för att man dör?

Visserligen lever man bara en kort tid.
Och död är man förmodligen väldigt länge.

Väldigt länge!
Är inte det tid?

Bilden visar en annan liten filosof, som jag fick mina sömndruckna ögon på så fort jag tittade ut från sovrumsfönstret i den tidiga morgonväkten. Förmodligen var den betydligt mer vaken än jag, den lilla sparvugglan.

*****