.. och jag, har ett gemensamt. Det tänker jag på när jag strötittar och hör på den konsert med Robyn som sänds i SVT 1 ikväll.
Jag tillhör väl inte den "kundgrupp" som hon främst vänder sig till. Men jag kan inte låta bli att tycka att hon är urduktig. En självständig ung kvinna, med en enastående talang för det hon gör. Och jag gillar det. I alla fall det mesta.
Nåväl (ett av mina älsklingsuttryck, när jag vill göra en snygg övergång) - Nu var det ju det där med gemenskapen.
Hon står där på Berns scen tillsammans med sitt band, med sin ljusshow och den entusiastiska publiken.
Men jag var före henne. Nämligen 1987. Då uppträdde minsann JAG på Berns stora scen. Jojomän! Tillsammans med Joe Labero. Hur stort kan det bli?
Sedan delar vi en del sommarnöje också.
Jag och Robyn.
*****
Andra bloggar om: Robyn, Joe Labero, Bert
Ja, du ..., det där sista slår ju allt ,-)
SvaraRadera(Men själv deltog jag i en delfin-show i Hamburg 1969 .., blev upplockad av den mångtusenhövdade publiken och fick sitta i en gummibåt och paddla i en bassäng där delfiner simmade. Joe Labero .., ja, ja ...)
Hm.
SvaraRaderaJa jag fick en autograf av tennislegendaren Janne Lundkvist
efter en uppvisningsmatch (mot Bergelin, tror jag) i Öregrund
på slutet av 60-talet.
Blötdjur och hokus-pokusare i all ära men autografen är svår-
slagen, medge det. :)
thord wiman: Kallar du mig blötdjur!??
SvaraRadera;)