Plötsligt satt den där. På bastutaket. I solen glödde bröstet rostrött. Karaktäristisk stjärtdarr.
Rödstjärten har "alltid" funnits i mitt medvetande. Från barndomen, faktiskt. Men när jag nu i helgen såg den för första gången på min egen ägandes tomt, inser jag att jag inte varit i kontakt med den på många, många, många år.
Det var en trevlig återträff. Hoppas att den väljer någon av våra icke uthyrda holkar.
Jag hann tyvärr inte få fram kameran, för att fånga denna vackra fågel. Men här finns mer att läsa och se.
*****
Ja när du säger det, de såg man ofta i skogen förr.
SvaraRaderaIngela: Jo - Det är precis den känslan jag har också. Och nu börjar jag sakna blåhaken också. Vart har den tagit vägen?
SvaraRaderaRödstjärten tillhör mina favoriter och jag blev så glad när jag hörde den för första gången i år för några veckor sedan. Och den är så vacker där den trippar omkring med sin vippande sädesärlestjärt :)
SvaraRaderaHälsningar Lotta
Lotta: Kanske har du haft kontinuerlig kontakt. Men för mig var det verkligen ett återseende.
SvaraRaderaVälkommen till min blogg.