Jag förstår . . .

.. att alla ni tusentals läsare av denna blogg, undrar var jag har tagit vägen.

Då ska jag naturligtvis tala om det.

Jag svingar mina rasben i Riksgränsens pister. Detta fantastiska län, som jag bebor, bjuder så här års både på vinter och vår.

Här finns massor av snö. Vit, oförstörd snö användbar till något av det roligaste som finns.
Det tänker jag givetvis utnyttja.

Sedan får jag åka hem och sjösätta kajaken.

Naturligtvis passar jag då också på att njuta god mat. Ikväll har vi alltså klämt i oss något som här kallas Svarta Björns meny. Svarta Björn är en legendomsusad kvinna, som arbetade under rallartiden, som kocka. Jag tror inte att hon serverade de här läckerheterna. Men nog är det en heder att få en meny uppkallad efter sig.

Ikväll åt vi alltså Kalixlöjrom med mandelpotatiskaka och crème fraiche. Sedan följde lättrökt reninnanlår, med syltade kantareller, lingoninkokt rödbeta och mandelpotatis. Före desserten serverades en granité med hemligt innehåll.
- Men jag kan säga att ingefära är en av ingredienserna, sa Anna, som serverade oss ikväll.

Desserten var en mörk chokladmousse, hallonsorbet och xantémarinerade hallon.

Genomgående vin blev Paracombe The Reuben.

Heja Norrbotten!

(Mobilfoton av dålig kvalitet. Det medges.)