Värmen, idag 27 grader, är skön. Vi sätter oss ute på altanen framåt 22-tiden, med ett glas rosé. Allt är tyst och stilla. Eller rättare sagt; det är inte tyst. Men eftersom det är fullkomligt vindstilla hör vi hur gäddan slår ett par gånger nere vid stranden. En humla surrar förbi. Morkullan årrrrpar på sitt patrullstreck. Inte bara en gång, utan enligt sin vanliga regelbundna kvartstidtabell.
Och så hör vi göken. I väster. Bästergöken. Det är första gången på flera år.
Skogen är full av rhododendron. Skraken drar på simtur.
Torsdagkväll.
*****
Vackert. Fridfullt. Har sett för lite av Norrland. Alldeles för lite. I verkliga livet. HEJA Norrland. Vilken tur att få höra göken i väster:
SvaraRaderaKram
/Susanne
*gillar*
SvaraRaderaSuzesan: Norrland!!!???????
SvaraRaderaDet här är Norrbotten. Inget annat!
>:o
För mig är allt Norrland.... ovanför Jönköping :) Jag hade!!!!!!! etta !!!!!!!i geografi. Jag menade det du skrev.
SvaraRaderaKram
/Susanne
Jamen; skriver karl´n att skogen är full av Rhododendron? Tänkte du fått dvärgbandmask, solsting eller dyligt.
SvaraRaderaKunde aldrig tro att Skvattram som åtminstone till växtplats, namn och doft ("denna brunstpust ur trollberget") genomsyrar och gestaltar det genuint mystiska och vilda i svensk natur ingår i det litet elitistiskt pjunkiga, segt inställsamma och trädgårdstama släktet Rhododendron.
Och ändå är det så.
Kanske jag aldrig ut i skogen mig beger efter denna in i märgen djupt chockerande insikt *DONT_KNOW*
Jag tro att denna emotion *DONT_KNOW* är mitt mest vardagliga känsloläge - ambivalens.
thord wiman: Men stackars du. Vilket trauma.
SvaraRaderaMen jag har tröst. Skvattram tillhörde till för något decennium sedan en annan släkt. Då var det latinska namnet Ledum Palustre. Men det var innan man visste bättre.
I Norrbotten har vi alltså två vilda rhododentronarter. Hur många finns i ditt län?
Oh´nej!
SvaraRaderaDalarna förmår inte alls konkurrera med Norrbotten i någon egentlig mening. Om detta har jag vetat länge.
Annars är mitt län (och domän...) Roslagen och dess vidunderliga skärgård. Skvattram är vi då i Roslagen intill undfängnad riklighet välsignade med och jag håller inte för osannolikt att även en äkta Lapsk alpros också blygt hukar i något undanskymt kalkrikt hörn.
Så det Så!
Lapsk alpros (Rh:on lappónicum) verkar vara en exklusiv existens kanske åt Norna-hållet i ett rent skådande perspektiv. Har du sett (kanske i lupp) den blomma på någon fjällhed i Maj-Juni?
Javisst ja: Dalarna har ju (i söder) en mycket liten population Kungsfiskare häckande. Jag satt ute tidigt i morse och hoppades på ett magnefikt bevingat möte. Jag gör i snitt en/två observationer per år. Ingen i fjol. Men den är värd att vänta på. En blå blixt. Fem sekunder. Sedan över.
Fortsatt God Pingst!