Igår hade jag en fundering om den långsamma effekt som medveten eller omedveten konsumtion av våldsskildringar har på oss.
Jag påstod att det inte finns någon forskning som visar att det är så.
Idag redovisas en rapport i SR:s Vetenskapsradion, som klart påvisar sambandet. Och nu är det upp till dig och till mig att vända utvecklingen.
Rätt ska vara rätt.
Jag tar tillbaka mitt påstående, och är glad att jag hade fel.
Fast rätt!
*****
Andra bloggar om: Våld, Dataspel, World of warfare
Nu vet jag inte vilken studie som du refererar till, men det kanske var Anderson et al 2010? Under mina IT-pedagogstudier under förra läsåret hade jag anledning att läsa både artiklar och studier om eventuellt samapel mellan dataspel och våld. Jag tänker själv att det vore orimligt om vi inte påverkades av våld i form av spel, filmer, litteratur och annat. Men sambandet är inte så självklart som man kan tro. I flera studier kan man ana att kulturkritik spelar lika stor roll som fakta.
SvaraRaderaJag spelar inte själv och ingen av mina barn gör/har gjort det vilket jag är glad för. Hur det än är tar det tid ifrån annat som jag tror är viktigt. Men man får inte glömma att det finns många positiva effekter av datorspel. Kreativitet och fantasi stimuleras till exempel och förmågan att lösa problem likaså.
I Andersons studie påtalas ett faktum som jag tycker får alldeles för lite uppmärksamhet. Vi borde ägna mindre tid åt att förfasa oss över konsumtionen av spel och film och ta till oss och agera utifrån detta faktum: Risken ökar dramatiskt för att agressiva beteenden och asocialt beteende ska bli följden av våldsamma spel när det kombineras med andra riskfaktorer.
Det kan vara:
1. Brist på socioekonomisk trygghet
2. Brist på skyddande nätverk
3. Barns och ungas utsatthet på andra sätt
4. Psykiatrisk problematik
5. Ärftliga riskfaktorer
Det här är inget försvar för okontrollerat spelande eller nättillvaro utan vuxenkoll. Men jag tycker att riskerna för våra barn och unga IRL bör diskuteras i samma andetag som man förfasar sig över wow.
Ingela: Jag hänvisar bara till radioinslaget, som jag tycker visar att även forskare har börjat tänka logiskt.
SvaraRaderaJag tror att vi alla, oavsett de faktorer du räknar upp ovan, långsamt trubbats av, när det gäller toleransen för våldsskildringar. Sakta men säkert har vi skjutit gränsen för vad vi tål framåt. Mer och mer grovt våld ses inte som något anmärkningsvärt längre. Och det för vi vidare till nästa generation osv.
Att sedan inte alla blir massmördare är en annan sak.
Som kan hänga ihop med att vi får moraliska ramar från annat håll, om vi lever i en trygg miljö där punkterna ovan lyser med sin frånvaro.
SvaraRaderaIngela: Javisst! När jag var barn reagerade jag starkt över bilderna i Dorés familjebibel, som fanns hos moster. Jag tyckte det var vidriga bilder.
SvaraRaderaKanske är det därför jag aldrig fallit för frestelsen att använda den boken som bruksanvisning för resten av mitt liv.
Det jag främst vill peka på, är att vi oavsett miljö, uppväxt etc. påverkas av dagliga detaljerade våldsskildringar, må vara i snaskiga kvällstidningar, actionfilmer, eller dataspel.
Hörde att Aftonbladet hade skämt ut sig än en gång genom att publicera en bild på en kvinna som tydligen fått en påle genom huvudet någonstans i världen. Behövs de bilderna egentligen. Räcker inte orden??