Utan jobb - Igen!

För dryga fyrtio år sedan började jag min "karriär" inom resebyråbranschen. Jag har blivit den trogen sedan dess, med undantag av ett par år (2004-06). Att jobba i "branschen" betyder förstås att man är resebyråtjänsteman. Vad skulle man annars kallas.

Jobbet har varit oerhört brett och variationsrikt. Jag har varit privatresesäljare, och affärsresekonsult. Jag har jobbat integrerat i storföretag, jobbat med ekonomiprojekt på huvudkontor, byggt upp verksamheter och lagt ner verksamheter, anställt och sagt upp. (Nu börjar min inlägg att se ut som en känd luleåfigurs annonserande i lokala media.)

I minst 25 år, möjligen 30, har mitt yrke varit dödsdömt. I takt med datorutvecklingen har vi som slitit, levt under hot.
- Vi finns inte om några år.
- Det finns inget behov av oss.

Sedan har vi jobbat vidare, och vidare... och vidare. År efter år, decennium efter decennium.
Så gör vi fortfarande - Vi resebyråtjänstemän.

Men nu är det nog slut. För mig och alla mina kolleger.

Då ska det bli kul att se hur de där som ringer, eller kommer in till oss och har gjort bort sig på någon resesajt på nätet och vill att vi reder ut soppan åt dem (helst gratis), ser ut, när vi inte sitter där längre.

Då får jag väl jobba som spritutkörare till högavlönade med tjänstefolk, som ska ta emot leveransen hemma, medan slutkonsumenten snurrar jorden runt på egenhändigt hopknåpade tjänsteresor.

Men först ska jag jobba till pensionen, och låta andra ta över efter det.
Som resebyråtjänstemän.

*****
Andra bloggar om: Resebyrå, Resebyråtjänsteman, Utveckling, Inveckling, Utredning, Myter, Okunnighet, Självhjälp, Arbetsmarknad, Hemkört, Systembolaget, Hemleverans, Folkpartiet, Populism