Enligt Wikipedia:
ADHD är ett omdiskuterat begrepp. De flesta är överens om att termen är relevant som uttryck för en samlad symptombild. Vad som orsakar dessa symtom och vad som är lämplig behandling är inte slutligt fastställt. Diagnosen sätts när vissa symptomkriterier är uppfyllda, och kan t ex gå till så att en psykolog utreder patienten och genom intervjuer och tester avgör om kriterierna för ADHD-diagnos är uppfyllda. Om beteendet har sin grund i en hjärndysfunktion, uppväxtmiljön, en kombination av dessa eller någon annan faktor, kan i dagsläget inte definitivt avgöras.
Antalet medicinerade med ADHD-diagnos har fördubblats på fyra (4) år!
Det är tydligen klarlagt att det hjälper.
Jag ställer mig då följande frågor:
- Har antalet fall fördubblats på fyra år, eller är det bara medicineringen?
- Det lär vara ärftligt till viss del. Har det då alltid funnits? I generationer?
- Inriktas forskningen (som verkar rätt yrvaken i det här fallet) på genetik, eller sociologi?
- Är det lika förekommande hos hela jordens befolkning.
- Kommer vi om fyra år att ha 100000 ADHD-behandlade, eller ökar det exponentiellt, så att det gäller redan om två år?
*****
Andra bloggar om: ADHD, Läkemedel, Läkemedelsindustri, Forskning
Biologismen gäller sedan en tid tillbaka som förklaringsmodell till allt möjligt, även i skolans värld. Normalitet är (liksom ekonomi) något som är en samhällelig överenskommelse. Ramarna för vad som är "sjukt" och "friskt" ställs upp utifrån vad samhället kräver av medborgarna. När kraven ökar på studienivå, teoretisk bildning m.m. kommer det att bli fler som inte passar in i ramarna.
SvaraRaderaDe flesta egenskaper som man finner hos personer med neuropsykiatriska diagnoser finns i någon mån hos varje individ, men när de finns i sådan grad att de blir ett problem för individen eller omgivningen blir det en "sjukdom". Man kan alltså ta sej en funderare över varför samhällen som det svenska uppvisar en betydligt större del personer med dessa diagnoser än många andra, även samhällen i västeuropa.
Trots detta känner jag förstås ett antal familjer/barn som medicinerar. Det har i flera fall gjort tillvaron möjlig att hantera för barnet och troligtvis räddat familjen på flera sätt. Det är svåra frågor. Jag tycker att det är uppfriskande med röster som Eva Kä*rfve som vågar ifrågasätta etablissemanget men synd att sådana ifrågasättanden inte leder till konstruktiv debatt.
Ingela: Det har alltså på en (relativt) kort tid blivit ett samhällsproblem, där Sverige är mer "drabbat" än andra västeuropeiska länder.
SvaraRaderaVilken faktor har triggat detta? Där borde forskningen rikta in sig.
I göteborg konsumeras det mest lyckopiller i hela Sverige. Med tanke på alla självmördare som årligen samlas under Älvsborgs- och Angeredsbron är det nog inte särskilt förvånande.
SvaraRaderaMen att konsumtionen av amfetaminliknande medicinering (bl.a Ritalina) mot ADHD enligt statistiken är så hög i norrbotten. Det är för mig svårt att förstå. Likaväl som det enligt samma statistik tycks finnas en väldigt massa allergiker i Gällivare/Kiruna-området.
Inte är det väl miljön som påverkar? Eller är det någon som i stora partier får utskriven de receptbelagda medicinerna och vidaresäljer dem? Förut på Karolinska i Stockholm ertappades en läkare med att årligen skriva ut mer narkotiska preparat till sig själv än vad hela sjukhuset förbrukade under samma tidsperiod!
Vad är det som triggar igång det hela?
Kan det vara den förda politiken?
SvaraRaderaKan det hänga ihop med att en av de stora auktoriteterna på områden är svensk?
SvaraRaderaLite snabba tankar till dina frågor.
SvaraRaderaNär det gäller möjligheten att kunna medicinera med centralstimulerande så är den rätt ny, som ju även möjligheten för vuxna är som funnits i ännu färre år. ADHD som egen diagnos kom in i DSM-lll 1980, och då för barn. Att även vuxna har problem är något som man inte har velat acceptera förrän de senaste 10-20 åren. Det känns rätt naturligt att det initialt är en snabb ökning av antal individer som får utredning, diagnos och hjälp. Isynnerhet bland vuxna finns det nog många som inte vet om att de har ADHD. En del upptäcker det i samband med att deras barn blir utredda och andra när de kanske går i väggen eller kolapsar av andra skäl. Så nej, jag tror inte att det kommer öka exponentiellt utan det kommer plana ut. Idag uppskattar man prevalensen av ADHD (samtliga tre varianter) till 3-5%.
När det gäller ärftlighet har tvillingstudier visat att den ligger kring 80%. Men även andra saker kan spela in som t.ex. rökning under graviditeten. Men då fler med ADHD röker än övriga befolkningen så kan det nog inte alltid vara lätt att reda ut vad som är vad. Men att det finns en stark ärftlig komponent är nog klart. Och ja, det har nog alltid funnits. Ett missförstånd (?) är att ADHD enbart är negativt, självklart är det inte det,
När jag studerade hade vi en professor i kreativitet, hans favorit citat var "för den som har en hammare är alla problem en spik" vad han menade med det vara att vi alla både ensamma och i grupp söker har en lösning klar för oss och sen letar vi efter problemet som vi ska lösa. Just nu är det populärt att definiera allt som en sjukdom eftersom vi har en stark tro på mediciner. Speciellt alla typer av ospecifika tillstånd som ADHD, Utbrändhet etc verkar öka. Det är ju mer objektivt att konstatera Cancer eller benbrott så dessa sjukdommar brukar inte öka (eller minska) lika kraftigt från år till år.
SvaraRaderaoch resten:
SvaraRaderamen det är det negativa som ger problem :) Som ADHD:are är jag snabb i tanken, kan spruta ideer omkring mig som fasen, reaktionssnabb, påhittig osv. ADHD finns beskrivet som mer sammanhängande syndrom redan på 1700-talet. Hörde en fundering kring orsaken att fler diagnosticeras med ADHD i USA. Kan det vara så att ADHD-personer, som i högre grad har ett behov av spänning i sitt liv, var mer benägna att utvandra? till viss del marknadsfördes och uppfattades det som ett äventyr. Däremot så tror jag fler når gränsen för hanterbarhet i dag. På samma sätt som en dyslektiker nog hade det lättare i samhället för 100 år sedan än idag.
Vet inte om jag tycker forskningen är så yrvaken, det finns mycket forskat kring ADHD och behandling, men som så ofta så kanske det inte når ut. Och ADHD verkar ju vara oerhört kontroversiellt av mångas reaktioner att döma, både själva diagnosen och sedan att vissa får centralstimulerande. Som så mycket annat så är det bra med forskning från flera vetenskapliga områden. Alla bäst vore det med mer tvärvetenskaplig forskning då ju olika dicipliner inte pratar samma språk, och det har vi ju sett konsekvenserna av. Men idag dyker det upp argumet som om applicerat på andra tillstånd skulle te sig absurt. Jag är 42 år och nydiagnosticerad och håller på att pröva in concerta.
Antalet fall har inte fördubblats på fyra år. Men möjligheterna att medicinera. Dessutom som Fia så klokt skriver har vi ju ett gäng vuxna med ADHD som förhoppningsvis får sina diagnoser och vid behov medicin. Vi har ju ganska många såna som "självmedicinerar" med narkotiska preparat. ADHD har nog alltid funnits, men jag tror att det ökar i antal, kanske bl.a. beroende på alla miljögifter vi vräker i oss och vältrar oss i. Om du såg "Underkastelsen" av Stefan Jarl (?) så sas det i den filmen att ex autism ökade med större miljöpåverkan. Och ADHD och autism är ju båda brister i signalerna i hjärnan. Dessutom har ju samhället (åtminstone det svenska) blivit mycket hårdare de senaste åren, och nu är allt pengar och lönsamhet. Klasserna är större, arbetsplatserna effektivare, avviker du det allra minsta så märks det tydligt och har du ett neuropsykiatriskt funktionshinder så uppfattas du som udda och känner dig som udda vilket ger ett stresspåslag och ditt problem förstärks.
SvaraRaderaDetta var bara några snabba tankar om medicinering och ADHD.
Och förresten för individen och för familjen kan medicinering betyda skillnaden mellan ett någorlunda fungerande liv och ett helvete.
Men nöjligheterna att medicinera har förbättrats.
SvaraRaderaSka det stå. Nu ser det ju ut som om möjligheterna att medicinera har fördubblats på fyra år.... 8-)
Leif: Ja, vem vet. Jag förstår heller inte sambanden. Och förstår heller inte varför man inte kommit längre, eller varför man aldrig hörde talas om ADHD-barn (eller vuxna) när jag var barn/ung.
SvaraRaderaFia: Där pekar du på något viktigt i slutet av din text. Medicineras det för mycket? Är det kanske så att vi inte har "tid" med ADHD-barn för att vi hela tiden håller på med att hetsa fram en egen karriär, eller något sådant.
SvaraRaderaKanske bör vi istället släppa fram det som ska fram.
Vi har så oändligt stort behov av att alltid "rätta till" sakernas tillstånd, nuförtiden. (Jfr mina inlägg om naturvårdsfrågor i dagens inlägg.)
Oskar: Precis! Se svaret till Fia nedan. Vi håller på och korrigerar saker som kanske inte behöver korrigeras. Bara för att allt ska passa in.
SvaraRaderaFia: Tack för dina kloka synpunkter och din kunnighet. Se även svaret på din tidigare kommentar här nedan.
SvaraRaderaOch välkommen tillbaka i andra frågor. :)
Ella: Jo, jag förstår att det finns behov av medicinering. Men som även Fia skriver nedan, så beskrivs symtom som liknar detta redan på 1700-talet. Ändå har vi ännu ingen rak förklaring till vad det beror på. Kan det vara samhällsbilden som förändrats, t.ex.? Och behövs medicinering i samtliga fall? Jag tror att det här kanske håller på att utvecklas till samma elände som antibiotikaanvändningen.
SvaraRaderaSedan kan man väl lägga till att medicinering med amfetaminliknande substanser har konstaterats bra. Men väl att märka, effekterna verkar klinga av. Och då ökas dosen, vilket medför biverkningar, som ska medicineras.... osv osv osv.....
En fundering kring medicinering... Utan att veta, så kan jag tänka mig att en anledning till att man behöver höja dosen hos barn är att de växer. Jag håller fortfarande på att hitta rätt dos, det tar rätt länge nämligen. Och till slut hittar man den dosen som "håller sig kvar". När det gäller biverkningar så får man ju alltid göra en avvägning mellan boten och soten. :) Fick "rävgiftet" Tegretol mot nervsmärta, och visst hjälpte det, men biverkningarna gjorde att jag inte kunde fortsätta, bland annat allergisk reaktion. Men jag var faktiskt beredd att äta allergimedicin för att slippa ha ont. Men det ansåg inte läkaren. Det här är något som patienten själv måste avgöra, tillsammans med läkaren såklar. Man skall ju inte sätta livet på spel. Innan jag fick concerta så "självmedicinerade" jag med kaffe (koffein är ju centralstimulerande). Jag kunde dricka kopiösa mängder kaffe med magkatarr och annat skit som följd. Som jag fick medicinera mot, men jag var inte villig att sluta med kaffet, hade insett att jag behövde det för att kunna vara bland människor för hemma dricker jag inte kaffe :) Nu dricker jag lite då och då och magen är bättre. :)
SvaraRaderaTackar, och nu när jag hittat hit så. :)
SvaraRaderaAh, så har min läkare vart mycket nogrann med att påpeka att man måste ha ett del av dygnet där man inte har någon medicin i kroppen. Bortsett från att man får svårt att sova... så behöver man det just för att inte få toleransökning. Tyvärr sker ju missbruk även av dessa preparat så det krävs en läkare som har koll på konsumtionen såklart. Men om man bara ser till göra som man ska så skall man inte få toleransökning.
SvaraRaderaJag tror personligen att vi fått ett kärvare samhällsklimat. Det fanns barn med ADHD när du och jag växte upp, men då fanns inte den diagnosen. Alla som avvek på ett eller annat sätt sattes i specialklassen, ingen diagnos behövdes. Dock tror jag som jag tidigare skrev att antalet ökar. Alla behöver säkert inte medicinering, och det finns ju en hel del biverkningar med medicinen, men för de barn som absolut inte kan tillgodogöra sig kunskapen i skolan p.g.a. oron i huvudet så är det ju en välsignelse att de kommit på nåt som kan hjälpa. Läste att man filtrerar bort 90% av den information man bombarderas med, Ett barn med ADHD saknar det filtret och får alltså in alla intryck. Så tänker man efter är det inte så underligt att de behöver nåt som kan hjälpa dem att sålla bland intrycken.
SvaraRaderaJag tror personligen att vi fått ett kärvare samhällsklimat. Det fanns barn med ADHD när du och jag växte upp, men då fanns inte den diagnosen. Alla som avvek på ett eller annat sätt sattes i specialklassen, ingen diagnos behövdes. Dock tror jag som jag tidigare skrev att antalet ökar. Alla behöver säkert inte medicinering, och det finns ju en hel del biverkningar med medicinen, men för de barn som absolut inte kan tillgodogöra sig kunskapen i skolan p.g.a. oron i huvudet så är det ju en välsignelse att de kommit på nåt som kan hjälpa. Läste att man filtrerar bort 90% av den information man bombarderas med, Ett barn med ADHD saknar det filtret och får alltså in alla intryck. Så tänker man efter är det inte så underligt att de behöver nåt som kan hjälpa dem att sålla bland intrycken.
SvaraRaderaElla: Och det där med intryck är ju något som verkligen har ökat. Från alla håll.
SvaraRadera