- Bert! Du måste komma ut till oss på "Privat". Nu!
Sara kommer in till mig på kontoret och ser allvarlig ut.
- Jaha. Är det nå't med inloggningen nu igen, frågar jag.
- Nej. Det är värre än så. Du måste komma nu.
Som personalansvarig undrar man ju om någon har dött ute vid kundreceptionen, eller om det är ett rån på gång, som de vill att jag ska avstyra.
- Är det en spindel?
- Jo, säger Sara med sin ynkligaste röst.
Jag följer med. Och där på väggen sitter en liten förskrämd lockespindel.
- Huuuuuuuu ... uuh. Jag ryser bara jag ser den, säger Sara.
- Men snälla nån, säger jag. Det är väl bara att bära ut den.
Jag tar tag i ett av de långa benen och lägger spindeln i handen. Den följer stillsamt med i min slutna hand ut på trottoaren där jag släpper den.
Den såg glad ut.
Att slippa ifrån de galna damerna.
Lugnet återställt.
*****
Dagens hjälte :)
SvaraRaderaDagens hjälte :)
SvaraRaderaDagens hjälte :)
SvaraRaderaMen, vilka är levnadsvillkoren på trottoaren? Har du ngt ansvar?
SvaraRaderaKristina: Åjo - Lockespindlar gillar att krypa in i små hål i betongväggar. Det minns jag också från min barndom på Krongårdsringen, där de var många, många...
SvaraRaderaInne hos oss hittar den inga sådana hål.
Kristina: Åjo - Lockespindlar gillar att krypa in i små hål i betongväggar. Det minns jag också från min barndom på Krongårdsringen, där de var många, många...
SvaraRaderaInne hos oss hittar den inga sådana hål.
Anonymous, även kallad SARA sa: Nog är du en hjälte, tycker i alla fall en galen tant. Den må ha varit förskrämd. Men STOR var den.
SvaraRaderaSara: Okej då. Men köttsåren den orsakade när jag bar ut den har nu blivit sydda på akuten, och jag mår bra. Visserligen måste jag matas, men om någon månad ska jag nog kunna äta själv.
SvaraRadera