Ett nytt lagförslag är tydligen lagt. Jag hörde det som hastigast i någon nyhetssändning.
Det innebär att bestämmelsen om att husdjur som tas in från utlandet måste bevisas fria från dvärgbandmask, inte ska gälla längre.(!!!)
Detta därför att "vi redan har smittan i landet". (Jo - Den har hittats i enstaka rävar.)
Så nu vet vi.
När nästa Svininfluensa eller annan farsot upptäcks i Sverige, så blir det ingen vaccination. Smittan finns ju ändå här.
Flathet är Sveriges signum.
*****
Andra bloggar om: Natur, Miljö, Dvärgbandmask, Sverige, Flathet, Dumhet, Juridik
Läs mer om dvärgbandmasken, som kan vara dödlig för människa.
Vän av ordning,utlandsboende med hund och påverkad av det ev. lagförslaget vill jag bara säga att det inte handlar om att djur som tas in från utlandet <span>måste bevisas vara fria från dvärgbandmask. </span>Man måste ge dem läkemedel mot detta innan avresan och det ska stämplas in att det är gjort av veterinären i det djurpass alla numera har inom EU.
SvaraRaderaJag tycker att det är OK på samma sätt som man måste ge rabiessprutor. Men när det gäller dvärgbandmasken vistas vi aldrig i områden där vår hund skulle kunna tänkas bli smittad så lite "övernoga" kan jag tycka att det är.
Monet: Jo - Jag tycker att ett vaccinations- eller medicineringsbevis är tillräckligt förstås.
SvaraRaderaVad jag inte kan förstå är varför den bestämmelsen ska väck, bara för att vi redan har smittan i landet.
Senast 1 vecka före inresan till Sverige måste husdjuret ta kuren och få det instämplat av veterinär i sitt EU-pass var det som gällde. I början av sommaren hörde jag att sverige var på väg att ta bort det kravet. Och nu är det tydligen så.
SvaraRaderaDet där med att djuret aldrig vistas i omåden där dvärgbandmasken kan tänkas förekomma låter lite övermaga i samma anda som hos dem som vill ta bort bestämmelsen. Jag har läst om fynd i skåne, västkusten, värmland och sett från finland invandrad mårdhund uppe i norrbotten. Även varit i Finland. Det är svårt att med all säkerhet kunna säga vart andra djur har varit och det är så smitta sprids.
Hunden och kattens dagbok. Dra på smilbanden.
Leif: Jag tycker också att motiveringen är väldigt märklig.
SvaraRaderaTack för smilbandsjoggingen. :)
Jag tycker inte det är övermaga att säga att vår lilla toypudel inte vistas där dvärgbandmask kan finnas. Hon tillbringar 99 procent av sin vakna tid i vårt hus, i vår lilla provencalska inhägnade trädgård och går promenader i ett inhägnat område fritt från mårddjur, rävar eller vad det nu kan vara för djur som sprider smitta. Alternativt är hon i stads- eller bymiljöer, alltid kopplad, sällan i kontakt med andra ev. värddjur.
SvaraRaderaMen visst - vi har katter som kommer och hälsar på och ingen kan förstås säga var de varit! Här i södra Frankrike ger man dessutom inte läkemedel preventivt annat än inför utlandsresor, det finns andra saker som är värre, sandmyggor t.ex.
Kattens småkusiner i sydöstra frankrike har berättat för honom om ett evigt bekymmer de har med hjärtmasken dirofilaria immitis och alla förebyggande behandlingar. En elak krabat som hittats ända upp till Skåne. Drabbar både hundar såväl katter.
SvaraRaderaVi människor ser inte de små krypen. Att hålla sitt husdjur kopplad i sele skyddar inte mot smittofaran. Vi människor kan till våra hus lätt släpa in smitta med skorna. Som om det inte vore nog med dvärgbandmasken.
Katten Marcel finner sig till 90% att gå i sele och vill oftast göra det för att busa med mig och han gillar sällskap. Men han är ju en katt och kan mycket väl öppna dörrar själv när som helst han vill, hoppa ut genom fönster, smita ut för att vara ute och ränna i byn, eller gå en tur på ön. Då har jag knappast någon aning om eller kontroll över vart han är.
Bland fiskargubbarna i hamnen, arbetarna på varvet, de olika djuren runt byn, bl.a på ryggen av en häst (!), hos hemsjukvårdare och gamla människor har han setts.
Marcel är en synnerligen aktiv katt och får som profylax Advocate Vet. Han har god kontakt med öns veterinär. Går på hälsokontroll minst 1 gång per år. På egna tassar fixade han 1 års förbrukning av Hills veterinärmat och far med jämna mellanrum utomös. Då och då på långresor. Mår djuren bra är det också stor chans att vi människor också gör det. Här på ön finns det många djur och de ser gladare ut menar jag än dem som finns i storstäder, i vart fall mindre stressade.
<span>Kattens småkusiner i sydöstra frankrike har berättat för honom om ett evigt bekymmer de har med hjärtmasken dirofilaria immitis och alla förebyggande behandlingar. En elak krabat som hittats ända upp till Skåne. Drabbar både hundar såväl katter.
SvaraRaderaVi människor ser inte de små krypen. Att hålla sitt husdjur kopplad i sele skyddar inte mot smittofaran. Vi människor kan till våra hus lätt släpa in smitta med skorna. Som om det inte vore nog med dvärgbandmasken.
Katten Marcel finner sig till 90% att gå i sele och vill oftast göra det för att busa med mig och han gillar sällskap. Men han är ju en katt och kan mycket väl öppna dörrar själv när som helst han vill, hoppa ut genom fönster, smita ut för att vara ute och ränna i byn, eller gå en tur på ön. Då har jag knappast någon aning om eller kontroll över vart han är.
Bland fiskargubbarna i hamnen, arbetarna på varvet, de olika djuren runt byn, bl.a på ryggen av en häst (!), hos hemsjukvårdare och gamla människor har han setts.
Marcel är en synnerligen aktiv katt och får som profylax Advocate Vet. Han har god kontakt med öns veterinär. Går på hälsokontroll minst 1 gång per år. På egna tassar fixade han 1 års förbrukning av Hills veterinärmat och far med jämna mellanrum utomös. Då och då på långresor. Mår djuren bra är det också stor chans att vi människor också gör det. Här på ön finns det många djur och de ser gladare ut menar jag än dem som finns i storstäder, i vart fall mindre stressade.</span>
Vill bara säga ..., vilket härlig liv Leifs katt lever ,-)
SvaraRadera:)
Jodu, det är få som jag känner som bara behöver blinka med sina blå för att få allt som de vill. I värsta fall tokspinna lite. ;)
SvaraRadera