Novemberhelg

Egentligen gillar jag inte november. Limbomånaden. Varken det ena eller det andra. Särskilt detta år. Extremvarmt och därmed extremt snöfattigt. Inte en flinga har fallit. Det arktiska mörkret faller rätt tidigt på dagen och lägger sig kompakt. Normalt brukar jag inte alls reagera för frånvaron av ljus, eftersom det så gott som alltid finns snö som lyser upp. Men nu är det bara bedrövligt.

Men visst finns dagsljus - Tro inte annat. Ett milt pastellfärgat sidljus. Varmt.

Stugdagen har betytt diverse pyssel. Vi hade lovat sätt ut märkkäppar på vägens mötesplatser till hjälp för plogmannen i vinter. Med spett och spade gav vi oss iväg efter skogsvägen. Snyggt blev det. Något liknande har aldrig setts här i trakten tidigare, det lovar jag.

Blommor som för två veckor sedan var friska och gröna, hade nu tappat geisten och krukor tömdes, samtidigt som ljusslingor plockades fram för att pryda syrenen framför altanen (patio syd östra, för dig som vill orientera dig lite närmare). Sådant har heller aldrig setts här i trakten tidigare. Att det sker samma dag, menar jag.

Havet har försökt lägga sig tillrätta för vintern, men misslyckats. Det märks, för uppbruten is har lagt sig längs stränderna. Träffar grannen nere vid stranden.
- Snön kommer imorgon, säger han.

Över havet drar en flock sångsvanar.

*****