Motorsågsmassakern på Rånlandet |
Vädret har varit fantastiskt. Vindstilla och sol. I alla fall i trädtopparna. Den går ju inte så högt den här tiden på året. Ner till marken når den bara någon timme. Havet har legat fullkomligt stilla. En säl har troget legat och fiskat precis utanför vår strand. Den tittar upp ur sitt kalla element och kollar in omgivningen då och då. Tar några djupa andetag och försvinner sedan ner till fiskarna.
Nu är det sedan länge helt mörkt ute och jag har förmånen att efter duschen kunna lägga mig under en filt i soffan och vänta på middagen. En bunt nykomna tidskrifter att bläddra i. Eller slumra en stund.
Livet blir så fint som man gör det.
Camera Natura, Utemagasinet.... |
*****
Tallar går väl bra, men ge dig på någon storgran så får du släpa kvistar...
SvaraRaderaJag tror bestämt att det har varit 79869 grenar på varenda granjäkel som jag sågat ner :)
Barrved ett år torktids, minst, Lövved två år. Minst. 8-)
SvaraRaderaMen grenar och blir det, det vet man av egen erfarenhet...
Knapsu: Jo - Det lärde vi oss i fjol, då vi tog ner tomtens största gran. Det blev vallar värdiga Nederländernas.
SvaraRaderaiZac: Jo - det blir till att vänta. Tur att vi har sedan två år tillbaka. Å andra sidan behöver man ju knappt elda i år. Hittills i alla fall.
SvaraRaderaJag hjälper - oombedd - grannen som fått ett par tallar fällda av stormen .., ja, jag knipsar av tallkvistar och sätter som prydnad i stora krukor och annorstädes! Hjälp, så mycket jobb dom ska ha nu med träden!
SvaraRaderaElisabet: Man kanske skulle ta till torget och sälja. Dyrt! Äkta Rånlandstall.
SvaraRaderaEn medlem i POW (Protect Our Winter) är den amerikanska fotografen Garret Grove. Här kan du se några av hans bilder (samlat) som hjälper till att visa det fina i naturen och få upp ögonen på folk.
SvaraRaderaSverige har många minst lika duktiga fotografer, men varför är det så sällan de tar tag i samhällsdebatten och visar upp sina fina bildskildringar av vad det nu än gäller?
Måste man som Mattias Klum fara till anda sidan jorden för att profilera sig som naturfotograf? Och inte spegla mentaliteten i den svenska naturen på det sätt som Terje Hellesø gjorde?