Getingvinter

Vi känner oss lite isolerade här ute i skogen vid havet. Det har kommit en del snö. Den är rätt kompakt och vinddriven. En kompis erbjöd sig att komma på fika och ta med sig godsakerna, vilket vi avrådde. Vägen är inte plogad. Det gäller att ha fyrhjulsdrift eller att man kör bandvagn om man vill komma fram säkert.

Snön har lagt sig väldigt ojämnt, eftersom det vindat på rätt häftigt den senaste tiden. Jag var ute och mätte djupet på ett par ställen på tomten. 63 cm var det på djupaste stället. Men på andra sidan huset var det bara 29 cm, så sanningen ligger väl någonstans däremellan. (Snöfobiker säger nog "minst en meeeeeter".)

Något kompisfika blev det alltså inte idag. Men vi hoppas på att det plogas ikväll, för vi hade nog tänkt att vi skulle åka in till Råneå och handla imorgon.

Här sitter vi alltså i vår kupa, efter att ha fixat dagens utesysslor, burit in vatten och ved, nätat in en buske som tydligen är väldigt god, skottat lite, tömt askan från täljstenskaminen, med mera.

Ännu mer kupalik blev vår tillvaro, när vi plötsligt hörde insektssurr efter kaffet. Kraftigt vingsurr. Och plötsligt kom en stor geting svävande över matbordet. Sakta och makligt placerade den sig på ett ljummet element vid fönstret. Vad skulle vi göra? Slå ihjäl den, eller släppa ut den? Förmodligen hade den följt med veden som vi hämtade in från ladan. Legat i vinterdvala där och vaknat när den kom in i stugvärmen. Jag vet inte vad som var mest skonsamt, men jag fick den att följa med ut i det fria. Den flög glatt iväg och jag hoppas att den hittade tillbaka till sitt svala vinterkvarter och kunde somna in igen.

Så kan en trettondagseftermiddag vara.

*****