Ledbruten

Fem timmar med en röjsåg på höften i skogsterräng sätter sina spår i gammelkroppen. Man går på helspänn, står i konstiga ställningar, är vaksam på buskarna som envist ska falla på en själv istället för åt andra hållet.

Men det sätter också spår i terrängen, förstås. Det är ju det som är meningen.

För några år sedan gjordes en ordentlig gallring av våra granntomter (obebyggda) och allmänning. Det var djungel. Området "parkröjdes" vilket betyder varsam röjning, där man lämnar stora och kraftiga träd. Men varje år kommer nytt sly upp. Björk, sälg, asp i oanad mängd. Vilken växtkraft! Och för att inte området ska växa igen fullständigt beslutade jag att röja. Det gjordes inte i fjol, vilket straffar sig nu.

Men nu tycker jag att jag har gjort mitt bidrag för i år. 4000 kvadratmeter. Nu får någon annan ta resten. Idén har ventilerats i samfälligheten, men ingen har kommit till skott. Nu får vi se hur min gärning uppmärksammas.

Sommarkänslan finns kvar, trots att det är september idag. Ungefär 18 grader som mest. Det lockade fram årets första Vinbärsfuks.

*****