Mat och sån't

lördag, oktober 20, 2012

Äntligen . . .

. . en höstdag värd namnet. Det har varit dåligt med sådana den här hösten, som mest bestått av ideliga regnväder på rad.

Höst. Klarblå himmel. Frost på skuggsidorna. Stark sol. Frisk, kall luft. Mint.

Vi traskar iväg mot den lilla myren. Tranbär kanske. Men där fick vi tji. Antingen har någon varit där och plockat allt, eller också har det varit ett dåligt tranbärsår. Vi hittade fem(!) stycken.

Vidare i solskenet över hygget, där vi inspekterar det övergivna fiskgjusboet. Det har inte använts i år och vi undrar var de bott i sommar. För vi har sett dem i trakten.

Skrämmer en man och en kvinna som kommer emot oss på stigen. De stannar och berättar att just här passerade björn för en vecka sedan. De hade inte märkt oss där vi stod och fotograferade. Inte mer än 10 meter ifrån, då vi plötsligt började röra på oss. Lättade över att det bara var vi, fortsatte de åt sitt håll och vi åt vårt. Hem till kaffet.

Höst. Riktig höst.


*****

4 kommentarer:

  1. Tur de hade att ni inte var en björn...

    FIN höstbild.

    Kram
    /Susanne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Suzesan: Björn finns i trakten. Det har vi insett i flera år. En gång har vi sett en på håll, från bilen.

      Radera
  2. Det är så alltså. Tänker på hur man skulle reagera om man mötte en. Jag har sett så många program om björnar. Men då svartbjörnar. Såna fina och intelligenta egentligen snälla djur. DET är bara det att DE KRAMAS väldigt hårt. Jag brukar titta på Animal Planet. Många dokumentärer där om människor som lever tätt inpå de vilda djuren. VAD skulle du göra om du mötte en björn???NÄRA ...öga mot öga. Djurvän som du är. Tänk om man kunde prata med dem så man kunde tala om för dem att man är vän inte fiende.

    Kram
    /Susanne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Suzesan: Jag kan väl egentligen inte säga hur jag skulle reagera. Det vet man nog inte förrän man gör det, och under vilka omständigheter det sker.

      Men jag är inte hysteriskt rädd för att gå ut i skogen, där många tror att det bara vimlar av både björnar och vargar som inget hellre vill, än att äta upp mig.

      Jag kan nog tänka mig att jag varit i närheten av björn flera gånger utan att egentligen har märkt det. Förmodligen har de upptäckt mig långt innan och dragit iväg.

      Radera

Välkommen att kommentera.