Mat och sån't

måndag, oktober 22, 2012

Berörd

Jag, som fanns i Stockholm, under pestens tid.

Minns den som jag burit till graven.
Och torkar mina tårar.

*****

6 kommentarer:

  1. Biggan23:10

    Jag grät floder efter att ha sett Gardells "Torka inte tårar utan handskar"!!!
    Så starkt skildrat och känslosamt.
    Boken har jag redan läst, även den fantastiskt skildrat av Jonas.
    Hoppas många fördomsfulla människor får litet att fundera över faktiskt.
    Jag har mängder av homosexuella killar, män i min bekantskapskrets, rent underbara människor och "vänninor", dom ger komplimanger när middagen varit god, ser när jag bytt gardiner mm mm
    Jag har även varit på Priden i Tantolunden, med T-shit Stolt förälder tryckt på bröstet...och kul hade vi-det vill jag lova.
    Tjejerna som är lesbiska kom lindrigare undan, min dotter är gift med en underbar kvinna och har en dotter på sex år.
    Jag minns de första HIV-patienterna vi hade inom vården/tandvården/....vilken överdriven rädsla det var, det dukades med plast och förhållningsorder om än det ena än det andra.
    Jag var till yrekt tandtekniker och minns hur vi fick order om att sprita avtrycken innan vi tog hand om dem-med plasthandskar...pestvarning....jag är glad över att tider har förändrats, men sörjer över alla spillda liv.
    Natti natti från Biggan

    SvaraRadera
  2. Ja, det var starkt. Och visst är det väldigt bra att Jonas Gardell skrivit det här och att berättelsen och den bild han målar upp av hur det var får stor spridning nu via tv. Det är så mycket som vi som var vid sidan om inte vet. Och det är så lätt för många av oss att glömma. Gardells berättelse behövs.

    SvaraRadera
  3. Har inte sett den där serien men förstår och vet ju. Hur man tänkte. OCH tänker. Därför tycker jag det verkligen känns än mer aktuellt och viktigt med -Star for Life-. Var än dessa frågor dyker upp så är det ju viktigt. Att sprida kunskap. Bra att Gardell har skrivit den berättelsen och att så många berörs. Ska se den sen. När jag har ro för en serie som den. Stark vad jag förstår.

    Kram
    /Susanne

    SvaraRadera
  4. Anonym17:46

    Även jag torkar mina tårar. Bar inte. Men gick bredvid. /bettankax



    SvaraRadera
  5. Minns när jag jobbade på en infektionsavdelning i slutet på 80 talet. Hur personal undvek att gå in på ett rum in i det längsta för att hoppas på att någon annan personal gick in i stället. Jag var inte en av dom utan jag gick in på rummen.

    Sen att två av mina favoriter var med i serien berörde mig ännu mer. Stefan Sauk där i rökrummet. Hade jag kunnat så hade jag hoppat igenom TV rutan och pratat förstånd med honom!!! Gör inte så! Säg inte så!!!
    Eller scenen med Björn Kjellberg på bänken utanför kyrkan. Det bästa jag sett på TV på evigheter!

    Kan man få dela ut Nobelpriset till TV serien? Eller en Oscars?

    SvaraRadera
  6. Biggan, nog kan man ju springa hur många Pridefestivaler man vill och tävla i vem som är mest fördomsfri, vad hjälper det när man i nästa andetag stärker föreställningen av att homosexuella män egentligen är kvinnor, som ger komplimanger och uppstäcker nya gardiner?

    SvaraRadera

Välkommen att kommentera.