Mat och sån't

lördag, oktober 27, 2012

En annan verklighet

På en hundradels sekund var det gjort.

Det blev en annorlunda helg. En bilist som körde i vänsterkörfält av två, stannade inte vid övergångsstället trots att alla bilar i högerfältet stod stilla.

Vi åkte i backen. Jag fick huvudskador som behövde sys, en svanskota som säger ifrån i alla möjliga sammanhang, ett stukat finger, skrubbsår på armbågar och en chock.

Min medgångare i livet, såväl som denna kväll blev värre däran. Ett ben slogs av. En spricka i skallen.

Båda var vi trots allt vid medvetande. Hjälpen kom snabbt. Hjälpsamma ungdomar offrade jackor som huvudkudde. En äldre dam torkade mitt rinnande blod, och brandkåren fanns på plats för första åtgärder innan ambulanserna kom.

Det blev en lång natt på akuten. Jag fick åka hem vid 03-tiden. Benke blev kvar på intensiven och ska opereras imorgon. Benet ska spikas. Hans huvudskada läker ihop fint och behöver inte åtgärdas.

Så blev den helgen.
Och en tid framöver blir annorlunda.



Läs även här.

*****

54 kommentarer:

  1. Biggan18:33

    Kära nån så snabbt allt kan ske - på mindre än en sekund kan livet ta en helt annan riktning.
    Jag hoppas verkligen att du och din "medgångare i livet" Benke läker ihop både kroppsligt och själsligt, det tar sin tid att både läka kroppsliga skador och att hinna bearbeta det trauma som faktiskt uppstår vid en sån här akut olycka.
    Ni hade nog båda en liten skyddsängel trots allt som gjorde att ni klarade livhanken ni båda.
    Jag är glad att du/ni klarade er så pass att livet kan gå vidare. Sköt om er och var rädda om er, ...att måsta slå av på takten kan mellan varven vara ett ganska så positivt läkemedel, "gilla läget" kan man inte alla gånger, men försök ta en dag i taget.
    Nu håller jag tummarna för dig - min favorit-bloggare och din vandringsvän, att allt vänder till det bästa.
    Varma tankar från Biggan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Biggan: Tack för många fina ord.

      Radera
  2. Ett ögonblicks verk - men tänk att det ändå gick så bra som det gjorde! *ryser* Hoppas ni läker ihop utan allvarliga men för framtiden! *kram*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snigel: Tack. Vi jobbar på det.

      Radera
  3. Ojojoj!! Fy vad otäckt!
    Men åh så oändligt glad jag är att det trots allt gick så pass bra.

    Ta hand om er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ulrika: Tack. Otäcka säker händer. Vi är glada att vi lever.

      Radera
  4. Oj. Ja det är ett ögonblicks verk.

    För nån månad sen mejade en bil ner en stark häck här i stan. Längs den går jag ofta. Hade jag gått där då hade jag inte varit i livet idag. (Tur det hände mitt i natten. Men även sent händer det att jag går där.)

    Krya på er båda två!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia N: Man vet aldrig bad livet har i "beredskap". Men ibland skulle man vilja veta. Men mest om det är något kul, förstås.

      Radera
  5. Anonym20:04

    Men så alldeles hemskt! På övergångsställe får ju bara inte detta hända. Önskar er båda bästa tillfrisknande. /bettankax

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bettankax: Sågär i efterhand har jag från flera håll fått höra att stället är ökänt. Dubbelfiler "uppmuntrar" till högre farter, tror jag.

      Radera
  6. Anonym20:18

    Kära nån ,så lätt det kan hända otrevliga saker. Bor själv i närheten och går över denna gata flera gånger i veckan och det alltid lite oroligt .... bäst att gå över vid trafikljusen nästa gång. Lycka till med tillfrisknandet båda två./Majalena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Majalena: Tack. Se även svaret till Bettankax, ovan.

      Radera
  7. Voi perkele!
    Håller med Bettankax, att på ett övergångsställe får det inte hända sånt här!
    Det hade dock kunnat gå än "värre" så det får vi vara glada över att det inte gjorde!

    Krya på dig och din vän i alla fall! :)

    SvaraRadera
  8. Hälsningar från pv och mig själv! Ååå, krya på er och tack och lov att ni klarade livhanken! Kram på dig, Bert!

    SvaraRadera
  9. Åh nej!
    Krya på er båda två och hand om varandra.
    Varma kramar.
    /Mian

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mian: Tack. Måste ut till fåglarna snart. ;-)

      Radera
  10. Ps. Bert: jag gillar verkligen din sinnesnärvaro att ha mobilen redo! Du är underbar! Ds.

    SvaraRadera
  11. Milde himmel!
    Tidigare ikväll fick jag rapport från just Luleå att där finns det folk som har kört utan körkort i flera år, blandmissbrukare som påverkade har förlorat lappen och sedan inte brytt sig mer. De fortsätter köra ändå. Vem bryr sig?

    Dessförinnan har jag hört en osannolik historia med Luleåpolisen som jagade livet ur påkörda gångtrafikanter och försökte få dit dem för vårdslöhet i trafik.

    Vad sysslar polisen egentligen med? Huvudskador som inte behöver åtgärdas, finns det? Eller är de immuna?

    Förmodligen uppskattar man livet desto mer efter sådana slags våldsamma närkontakter som gångtrafikant i Luleå. God bedring.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Leif: Mange tak. (fast det kanske är norska?)

      Radera
  12. All medkänsla till er, Bert. Oj, oj... Hoppas det ordnar sig.

    SvaraRadera
  13. Oh nej! Såna där sekunder som vänder på det mesta.
    Så rädd man blir. Kommer ihåg min egen bilkrock för 1 1/2 år sedan. Det där stora NEJ NU HÄNDER DET!

    Skönt att det gick ganska bra för dig och Benke! Ben kan lagas men det blir lite haltande ett tag framöver.

    Styrkekram från mig.

    ....läste precis om en otäck olycka i Malå. Blogg Elisabets hemkvarter.
    Där förändrades också mångas liv!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Turtlan: Tack för kram. Läste också om Malå. Hemsk olycka!

      Radera
  14. Varma hälsningar, krya på Er.
    Ina och Sven-Olof

    SvaraRadera
  15. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  16. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  17. Hälsningar till er båda från mig, med önskan om god bättring. Så fort olyckan kan vara framme ! Men tur i oturen att ni klarade er ändå så bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sven: Tur i oturen är bra att ha.

      Radera
  18. Nämen usch! Usch usch! Sånt där ska inte få hända mina bloggkompisar. Du måste ju för 17 hakar se dig för och din medgångare i livet med! Jag blir riktigt uppskrämd när jag läser sånt här.
    Ta nu all hjälp och vård ni kan få och ta hand om varandra och er själva ordentligt. God bättring och god läkning tillönskas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gabrielle: Tack det ska vi göra.

      Radera
  19. ElinJ00:34

    Åh, men... Fasen så otäckt! Dock - en sådan tur i oturen, eller något ditåt. Jag är glad ni båda är i livet, fastän jag aldrig träffat någon av er.

    Usch! *tappar orden lite*

    Må val, Krya på er och ta hand om varandra!
    Värma kramar från Umeå och en rejäl uppmuntrande nospuss från Malte!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Elin: Tack för kram och puss.;-)

      Radera
  20. Tur att ni trots allt klarade livhanken. .....men det är en ruggig påminnelse om att man inget vet om framtiden och att kan ändras på en sekund.

    Kryapåer-hälsningar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Guy: Tack! Du har ju också börjat ett nytt liv. Men mer frivilligt än jag, kanske. ;-)

      Radera
  21. Kan bara instämma i allt vad alla skrivit. På ett ögonblick kan livet förändras när man är som mest oförberedd. Nog hade ni lite av änglavakt alltid! God bättring till er båda två!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Monet: Det hade kunnat gå mycket värre. Tack för omtanke.

      Radera
  22. Hugaligen så hemskt!
    Jag brukar använda övergångsstället (det utan trafikljus) vid sidan om stadshuset, dagligen på min rutt till och från jobbet och jag kan säga att där gäller det att vara på alerten!

    Många ggr när bilar stannat för att släppa fram en så kommer det en annan bil i den yttre filen och bara svischar förbi :-/

    Krya på er!

    SvaraRadera
  23. Oj åhhhhh jag läste uppifrån och ner i inläggen. MEN BERT!!! VILKEN tur ni överlevde. Hoppas Benke ska bli bra med. Ojoj... Nu fick jag puls.....TUR ni klarade er med livet i behåll. Hoppas alla skador ska läka bra både de mentala och fysiska.
    DET är då fan att alla -inte -fattar- att -vid -övergångsställe så är det Herr Går Man och kör- blinda- över att det kan vara så nära andra står stilla. Här stan kör de nästa över tårna på en när man är nästan över. Då klämmer de sig mellan om där är refug eller nåt. Så man får studsa bakåt eller framåt. Det var nåt i Malå nu med nån som körde upp på trottoaren. En pojke lämnade jorden. När jag ser -Sveriges bästa bilförare- blir jag RÄDD att såna finns i trafiken. Mörkrädd. Krya på er krya på er krya på er.

    Kram
    /Susanne

    SvaraRadera
  24. thord wiman20:48

    Hej!

    Och jag letar efter ord men
    det blir bara banalt.

    Jag skulle vara skitförbannad!!!
    Det skulle vara läget!!!
    Hysteriskt!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. thord wiman: Visst blir man arg och frustrerad. Men samtidigt.... Jag vet inget om den förare som körde på oss. Det blev kanske en chock även för denne.

      Kanske var det vi som inte såg upp. Vi tackade och vinkade åt den förare som stannat i närmsta körfält och sedan gick vi.

      Hade jag dock vetat att föraren var berusad, knarkpåverkad, eller satt och pratade i mobilen.... Då!!!

      Radera
    2. Var föraren av bilen som stod längst fram på din påpassligt tagna bild från ambulansen påverkad?

      Radera
    3. Leif: Förstår inte riktigt vad du avser. Den bilen hade inget med själva olyckan att göra. Den bara stod där för att vägen var helt spärrad. Den var bara flyttad lite åt sidan, för att utryckningsfordonen skulle få plats.

      Föraren av olycksbilen var den kvinna på sisådär 25-27 år, som inte var påverkad av något, vad vi vet.

      Jag har också talat med ett vittne som kontaktade mig och fått lite mer information om hur det gick till.

      Radera
    4. Det händer att bilar inblandade i olyckor blir kvar okörbara på olycksplatsen. Ibland står även polisen där och spärrar av vägen.

      Häromveckan mitt i natten på en motorväg i södra Sverige körde jag med god fart i vänsterfilen (ca 120km/h) över ett backkrön för att försöka köra om kolonn med långtradare. Det var beckmörkt. Plötsligt stod där en polisbil i vänsterfilen ett knappt hundratal meter längre fram -mot körriktningen- med blåljuset påslaget. Jisses! Det gick dock efter häftig inbromsning passera snävt in i den högra filen.
      Det var en långtradare som kört ned i mittremsan på motorvägen och bärgningsbilen hade nyss anlänt för att dra upp den. Antagligen hade föraren somnat för det var inte direkt någon halka.

      Radera
  25. Huja, är glad att det ändå gick så bra som det gick. Usch. Livet kan verkligen ändras från ena sekunden till den andra. Krya på dig!

    SvaraRadera
  26. Marge09:18

    Ett ögonblicks verk och allt blir annorlunda. Nu gick det ju förhållandevis bra för er, om jag förstår det hela rätt men säkert en hemsk och traumatisk upplevelse. Blev vittne till en liknande olycka i Stockholm för något år sedan - där gick det inte lika bra för den påkörde :-(
    Krya på er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marge: Det får en att tänka till. Sån't behövs ofta, men behöver nödvändigtvis inte ta sig sådana proportioner. ;-) Tack för omtanke.

      Radera
  27. Anonym11:53

    Hej Bertie,

    Usch det var inte roligt att läsa inläggen på din blogg idag, såg notisen i tidningen men så mkt verkligare den blev när jag nu vet vem som blev påkörda. Hoppas att Benkes operation gick bra och att ni blir återställda. Hälsa honom så mkt och "läk väl" : ). Många kramar fr den föräldalediga på ditt jobb ; )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej M. Benkes operation gick bra. Det skedde igårkväll. Vi mår efter omständigheterna bra, men har ont lite här och där och svårt att sitta, blåmärken och ömmande revben.

      Radera
  28. Först det här.
    Sen det i Malå.
    I kombination med att en bil stod på tvären vid rondellen här i fredagens snöväder.
    Gjorde att jag blev rätt rädd när jag på söndagsförmiddagen gick bort från den där rondellen (i riktningen som den bilen hade velat åka) och hörde en bil som varvade motorn.

    Men den höll sig på sin körbana och jag på min gångdito.
    Men helt plötsligt fanns det en vaksamhet som inte fanns där förut.
    (Ja, och så häckkörningen som jag berättade om här ovan gjorde väl sitt till också.)

    SvaraRadera

Välkommen att kommentera.