Här står jag ...

.. och filtrerar sprit! Vad ska man annars ha för sig på annandagen?  Dessutom är det bråttom.

Det är nämligen julspriten. Och julen är ju nästan "slut". Inte en enda slurk har vi hunnit få i oss. Vilket traditionsbrott.

Såhär ligger det till. I början av augusti, ja redan i juni, förbereds detta, som nu går mot sin fullbordan. Det hela brukar äga rum ute i stugan. Från ax till limpa, så att säga. Förstå mig rätt nu; vi håller inte på att filtrera sprit genom limpa, om du nu trodde det. Sån't lämnar vi åt de mer desperata. I det här fallet är det limpan som håller på att bli klar nu, det vill säga slutprodukten i kedjan. Åkerbärslikören.

I månader har den stått ute i stugan och mognat. Där har vi gått och skakat på flaskan med ojämna mellanrum. Tyvärr blev det ett väldigt lång mellanrum i slutet av året. Av kända skäl har vi inte kunnat vara på smultron ..... ehh ... jag menar åkerbärsstället den sista tiden.

Men idag körde vi dit. För att titta till. För att skotta. För att sätta ut varningsskylt. För att hämta hem spriten, som ska bli åkerbärslikör.

Gjord på solmogna, norrbottniska åkerbär och vit rom från Jamaica. Sistnämnda på rekommendation av en bekant. Jag brukar annars använda "Å vi dö". Behandlas varsamt och smaksätts med så lite socker att moster Bojan definitivt inte skulle kalla det likör, utan något som smakar snaps. Riktigt så illa är det inte. Det är en väl avvägd sötma bara för att framhäva åkerbärets arom. Av tradition ska den avsmakas första gången just vid juletid.

Så nu står den här och droppar. Och droppar, och droppar. Sakta, sakta.

Vi får se om vi hinner få den klar till kvällsfikat.


*****