Mat och sån't

tisdag, februari 19, 2013

Norrlänningarna är de riktiga svenskarna

Den där rubriken är egentligen inte min. Den kommer från en krönika som skrivits av Milan Mohammadi på sajten Nyheter 24 idag.

Nu tycker ju jag förstås att alla som bor här borde få kalla sig svenskar. Men det vet vi att många är emot. Även många så kallade norrlänningar. Inskränkthet och rädsla finns i många vrår och numera även i Riksdagen.

Men lite glad blir jag av hans text, som berättar om hans senaste besök i min landsända.

Min egen närmaste omgivning har aldrig haft problem med mångfalden. Själv har jag haft både filippinska och eritreanska kolleger redan på sjuttiotalet, vilket var både stimulerande, berikande och kul.

Så vi borde ha kommit längre.

Kanske är Milans krönika ett bra tecken på det.


*****

3 kommentarer:

  1. Det som spontant kom upp när jag läste artikeln var att normen är Stockholm? Jo han bor väl där men ändå så utgår han ifrån att normen är just den staden.

    Bra skrivet och säkert helt rätt!

    Tack för en intressant länk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Turtlan: Nä - det är säääkert lika illa i Karlstad. Tror jag. Ni Svealänningar är ju som ni är. ;-)

      Radera
  2. Kattvakt15:58

    Förut i Stockholm på posten stötte jag på patrull och maximal oginhet från nikontinkärringen i luckan. Bara ett svensk leg (vilket jag inte hade med mig) dög för att lösa ut ett myndighetsbrev som var adresserat till mig och som jag måste legga ut. Nix.

    Jag frågade några svenskar om de kunde intyga som ombud efter ha sett mina id-handlingar att jag var jag så jag fick ut mit brev. Inte det heller gick, jag fick knappt något svar mer än typ - Är'u tokig?

    En invandrare från Serbien hörde dock mitt problem:
    - Jag kan hjälpa dig! Han hade precis kvitterat ut pengar i luckan bredvid. Men nikotinkärringen nekade även honom att fungera som ombud pga att han hade ett internationellt körkort som legitimation. Suck.

    Nästa dag när jag återvände i sällskap med en svensk släkting stod samma nikotinkärring i luckan men vi fick ut brevet. I det låg min svenska legitimation(!) vilket jag hade förklarat till henne dagen före. I min jackficka hade jag kattens EU-pass med sitt tassavtryck i, en godkänd ID-handling som han reser med inom hela EU utan problem. Med katter är det inte många som törs bråka för de har sina sylvassa klor och tänder. Men han var inte med och fullt upptagen på annat håll, kunde därför inte hjälpa mig.

    Mitt intryck av Stockholm är att numera är det invandrarna som är hjälpsamma och i en del fall dessutom väldigt kunniga. Över två vet jag det speciellt lyser klara stjärnor, en tjej från Ecuador och en taxichaufför från Kabul, Afghanistan. Båda invandrare till Stockholm.

    SvaraRadera

Välkommen att kommentera.