Nu och nu - och nu

Häromdagen fick jag en släng för att jag inte levde i nuet och uppskattade den "vårdag", som det var underförstått att "alla" skulle gilla. I slutet av februari!
 - Lev i nuet, sa någon, och känn vad skönt det är med lite värme.

Nog gillar jag värme. Men liksom att komma hem och finna att frysen har pajat, tycker jag att 10 plusgrader är hemskt, när jag samtidigt vet att våren kommer först i maj och skidorna ännu knappt hunnit ut ur förrådet. Den vackra vintern hotad. Det är också ett "nu".


Ett "nu" att älska?
I februari?

Det där att leva i nuet tror jag är väldigt överskattat. Inte så att det är onyttigt eller farligt på något sätt. Men jag tror att många tror att de lever i nuet i en mycket större utsträckning än vad de gör. Bara för att det är inne.

Vi konsumerar medier mer än någonsin. Fikapaussnacket kretsar kring vad som visats på TV, bläddrande bland femtisjutton olika kanaler där det mest förmodligen visas skräp. Vi kollar Youtube,  Facebook och Instagram. Vi spelar dataspel (ja, inte jag, men andra), vi slukar tidningar, böcker, skjutsar ungar och pusslar.

Tankarna splittras än hit, än dit och stressen finns. Definitivt.

I det utmärkta programmet Spanarna i P1 sitter fyra mediemänniskor och filosoferar över livet, trender och framtid. Det betyder förstås att de också konsumerar väldiga mängder av vad som skrivs, sägs och visas. Jag hör hur de ofta refererar till program, artiklar, böcker .... Som de naturligvis har läst, lyssnat på, sett, parallellt med att de har "slukat en box" (jag talar inte om vin), eller två den senaste veckan.

Hur hinner de? När sover de? När lever de? Och i vilket "nu"?

Sitter de aldrig och bara glor.
Rakt ut genom fönstret.
Utan minsta tanke åt något håll.

Som jag.

*****