Nu tycker jag att någon forskare ska ta tag i det här. Jag har berört det förr, men har inte fått napp. Det finns en rätt kuslig företeelse, som jag skulle vilja få en förklaring till. Om det finns någon. För jag börjar snart tro att det är något övernaturligt.
Mitt jobb är ofta ganska stressigt. Vi producerar de varor vi ska sälja i samma ögonblick som kunden beställer dem. Ibland är det väldigt bråttom. Ibland har vi en deadline något dygn bort, som måste hållas.
Idag har vi i min säljgrupp upplevt något som liknade paniken kring askmolnet i april för några år sedan. Men utan vulkanutbrott. Eruptionen inträffade istället i våra telefoner. Och det är här, som det okända och kusliga fenomenet uppträder.
Det finns stunder då våra telefoner är helt tysta. Kanske till och med bortåt tjugo minuter, vilket gör att man kan jobba "ostört" med något som inte kunnat lösas i stunden.
Men så ringer det plötsligt. Inte ett samtal utan två, tre stycken i stort sett i samma sekund. Jag trycker på den där blinkande lampan och svarar, men den där lampan blinkar ändå vidare tills någon annan tar det samtalet och finner att lampan inte slutar blinka ändå.
Så gick det på under långa perioder under dagen och vi höll nästan på att bli hysteriska. Jag gjorde en liten grindning vid ett tillfälle. På tio minuter kom det 16 samtal och jag undrar om jag inte missade något också. Hos oss kan ett samtal vara i tio-tjugo minuter, eller i två. Det varierar. Då förstår du att det blir "kö". Och irritation. Vi svarar och svarar och svarar och skriver upp listor på personer vi ska ringa upp. Sen.
Plötsligt blir det tyst igen. Helt oförklarligt. Vad är det som styr människornas kollektiva beteende? Det är den fråga jag vill ha svar på. Det här är inget nytt. Fenomenet har funnits i alla tider, som jag har haft mitt jobb, det vill säga i 42 år!
Jag har mängder av fall, som det kunde forskas på. Som till exempel mina luncherfarenheter. Härom dagen kom jag till mitt stamställe den vanliga tiden, det vill säga någon minut efter att det öppnar klockan 11. Det var kö! Ut till ytterdörren. En tredubbel rad av människor stod tålmodigt i en lång rad fram till kassan. Tio meter lång. Minst.
- Va, sa en kille som kom efter mig och blev stående ute på trottoaren vid den öppnade dörren, där jag stod cirka 7 centimeter innanför. Jag var ju här för tre minuter sen och kollade menyn. Då fanns inte en enda själ här.
Så kan det också vara. Jag kommer dit samma tid en annan dag. Inte en människa syns fram till disken.
Jag brukar inte ringa till någon särskilt ofta klockan halv åtta på morgonen. Men härom dagen behövde jag göra det och hamnade i en sådan där knapptryckarsituation, som jag var tvungen att fullfölja. Jag använde vår fasta telefon hemma. Tro mig eller inte. Mitt i knapptryckandet så ringer min mobiltelefon. Ihärdigt. Det är synnerligen ovanligt att någon ringer till mig den tiden på dygnet i vanliga fall.
Eller ta det gamla exemplet. När du kör på en öde väg. Du blir inte omkörd. Du ser ingen trafik framför dig. Då möter du plötsligt en bil bakom en krök ..... nej, förresten två bilar ... jag menar tre. Och sen är vägen öde igen.
Vad är det som styr?
Jag vill veta!
*****
Mycket märkligt fenomen som man ofta råkar ut för.
SvaraRaderaJag vill också veta...
Jan S: När jag får veta ska jag berätta.
RaderaLäskigt...sånt där händer ibland på jobbet också.
SvaraRaderaMian: Se där! Andra har också upplevt detta.
RaderaDet här är intressant! Det finns faktiskt forskning inom området som kallas synkronicitet. Det härstammar från C G Jung som ansåg att dessa till synes slumpmässiga händelser berodde på ett "kollektivt medvetande" . Det finns ff folk som tror på det särskilt inom New age-rörelser. Tyvärr finns inget vetenskapligt bevis eller stöd för synkronicitet mer än slumpen. Men visst måste det finnas faktorer som påverkar många. Vädret? Veckodagar? Bäst vet nog Google!
SvaraRaderaSven: Usch! New Age-tankar vill inte jag förknippas med. Då har de kidnappat mina funderingar. Men att det skulle vara slumpen verkar märkligt. Synd att jag inte har fört kontinuerlig statistik över det där med telefonsamtalen. En mätserie på 40 år hade varit mums.
RaderaJo men visst är det så. Aldrig EN akut patient i taget. Alltid två eller tre inom loppet av en timme.
SvaraRaderaFör många år sen jobbade jag "Natt". Många nätter utan dödsfall. Och så en annan natt, minst två. Intressant fenomen. /bettankax
bettankax: Se där. Fenomenet finns.
RaderaKetchupeffekten.
SvaraRaderaiZac: Så kan det uttryckas. Men den går att förklara med fysiska lagar. Så icke detta mänskliga fenomen.
RaderaBlir spännande att se svaret. Hoppas verkligen att jag råkar läsa då.
SvaraRaderaFör detta har jag grubblat över många gånger.
Det kan gå veckor när man inte har nåt inplanerat en helg och så blir man bortbjuden och i och med att man tackat ja så börjar de övriga inbjudningarna strömma in.
Fascinerande, men inte särskilt praktiskt.
Anonym: Ingen forskaraspirant har hört av sig ännu. Men jag tackar för ännu ett mycket relevant exempel.
RaderaHade också tänkt hänvisa till Jung och synkronicitetsteorierna men ser att Sven redan har gjort det. Men det finns en hel del spännande att läsa om det av CG himself. Gör det!
SvaraRaderaIngela: Det blir väl till att gå till bibblan.
RaderaÅh, det där funderar jag nästan varje dag på, när jag är ute på mina Maltepromenade. Inte en människa syns till, men så möter jag två-tre stycken som promenerar och vips dyker det upp tre cyklister bakifrån och VARENDA gång möts vi alla exakt samtidigt och det blir trångt och ett litet sammelsurium ett par sekunder när alla ska om och förbi. Och därefter blir det helt öde igen. Tills nästan "grupp" dyker upp. Jag har verkligen seriöst funderat över det här, men haft lite svårt att veta vad man ska söka på. Om du söker och finner någon form av svar, så publicera mer än gärna!
SvaraRaderaElinJ: Kul! Ännu fler exempel. Det börjar bli kuuusligt! ;-)
RaderaJa det där med bilen finns det nog en logisk förklaring till; helt enkelt någon som kör lite långsammare och drar på sig en kö.
SvaraRaderaSå swisch är de förbi och sedan dröjer det en stund till nästa kö.
Men grundprincipen har jag ingen bra förklaring på.
PV
PV: Nä - Det där är alldeles för logiskt och småtrist. ;-)
RaderaTänk om det är så att det faktiskt inte finns nån förklaring! Vi människor vill ju alltid hitta en förklaring till olika fenomen och händelser så det blir lite ordning och reda. Annars känns det obehagligt...kalla kårar efter ryggen eller nåt. Huga huga!
SvaraRaderaGabrielle: Kanske är det de kalla kårarna som är föklaringen. Folk är skraja och vill klumpa ihop sig. ;-)
RaderaHa ha och om var tar alla strumpor vägen när man tvättar. Vem äter upp dem i tvättmaskinen. Eller stjäl dem i tvättkorgen.
SvaraRaderaMin son kom en morgon och var bekymrad. Mamma jag vet nu VEM som tar strumporna. Små små så som troll och de ÄTER dem jag såg dem inatt." Ha ha lille gubben.
Han hade för ofta upplevt detta fenomen genom sin mor(mig) så det fanns i hans minne. Bert du vill ju ha ett svar och det är vad jag förstår ett konkret som du ser och kan ta på och som är vetenskapligt bevisat. FORSKARE har sagt så fråga dem....;) För alla svar kommer bli fel tills du får ett som stämmer i ditt minne som du kan referera till.
Annars så ta tag i den "stressen" och det minnet du har om att "inte bli störd med köer och sånt...." Ha ha det finns i ditt minne. "Synvillorna." Eller att inte få vara ifred.
Ha ha jag är som aporna -SER inget hör inget och har inget sagt-. Vet mer men... -Jag är inte forskare-. Många forskare kommer inom kort bli "sparkade på smalbenen. Av nåt jag vet och kom ihåg var du hörde det först. Japp ni får gärna skratta. Jag är bara tacksam. OCH varför ska man benämna allt med ett ord?? Men det är ju för att inte tappa taget om sin komfortzon. Minst fem miljoner människor vet. Jag är en av dem. " var strumporna tar vägen när man tvättar. Ha ha =sant. Det fattar de som nu förstår. Hur det hänger ihop. Härpnadsväckande. Fantastiskt.
Det kan var dOm som ringer och som köar eller kommer på ödsliga vägar....OCH nej om new age finns så som en slags rörelse så är det inte de som kidnappar dina tankar det är DU själv. Dina tankar är dina egna ingen annans. Ingen kan se dem.
Prova att ta ett minne eller en igenkänningsfaktor i handen lägg det där och titta på det. Ta på det. Klappa på det. Klia det under hakan...;) Kanske ställ det på bordet så tänk...KAN nån mer än DU se det??? Ditt minne?? Hi hi det du varit med om har ingen annan varit med om förrän det berättas om. TYP. Japp sug på den karamellen eller spotta ut den. Jag skrattar när jag skiver detta för att jag vet nåt som ANDRA inte vet. Men många vet och det sprider sig. Mer synd om dem som INTE vet. Punkt.
Kram
/Susanne