Jag går ändå ut och tänder en fackla. Det känns lite onödigt, eller hur man nu ska säga. Det är ju ljust fortfarande, trots att kvällen är långt gången.
Kvällen är klar, stilla och kylig. Bara någon enstaka plusgrad. I diket porlar smältvatten.
Precis när jag tänder facklan och ser lågan ta sig hör jag ett bekant ljud. Trots kylan. Trots att det är kväll. En klar melodi. Bekant. Fem fallande toner och ett obestämt svirr på slutet.
Rödvingetrasten är här.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.