Men oj, nu hajade jag till! Precis en sådan med brunt träskaft
använder jag varje dag, fick med mig den från min mans och mitt
gemensamma hem – han hade den nog innan vi gifte oss. Också helt
oslipad, och skaftet håller, fast den ofta blir liggande i vatten.
På sextiotalet kom min man på den strålande idén att sätta en liten
stålögla på skaftet får att kunna hänga den på väggen. Nu har den
plattats till, men jag tänker på honom och hur stolt han var varje
gång jag ser den. ;)
Ab
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.