Mat och sån't

lördag, september 21, 2013

Ruga

I avdelningen märkliga ord, har jag nu kommit till ordet ruga. Det har funnits i min vokabulär så länge jag minns. Och jag trodde det var allmänt.

Men där åkte jag på pumpen. Inte en bokstav av det ordet finns i Svenska Akademiens, eller Bonniers svenskalexikon.

Men jag vet att även min läkare använde ordet, när vi talades vid inför min utskrivning från lasarettet förra tisdagen.

Vad säger du?

*****

26 kommentarer:

  1. Använder det så ofta som det finns anledning. Då får det knapriga bakverket vara fredat från trista associationer som kan uppstå från det rikssvenska begreppet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingela: Det var omtänksamt. ;-)

      Radera
  2. Ja å vad betyder det....?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Turtlan: Det betyder det som Rexxie skriver här nedan.

      Radera
  3. Eftersom det var din läkare som sade det antar jag att det inte är SAOBs olika varianter av ruga som menas, utan snarare i betydelsen "sårskorpa"?

    http://www.folkmun.se/definition/ruga

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rexxie: Jodå - Det var sårskorpa min läkare menade. Vad står det i SAOB?

      Tack för kul länk!

      Radera
    2. Nu måste jag korrigera mig lite!

      Ruga hänvisas i SAOB till rugga, och rugga finns det 11 stycken olika betydelser av, varav en hänvisar till ordet "ruva" som det i sin tur finns 5 stycken betydelser av, och den sista har den här beskrivningen:

      [ fsv. ruva, ruga; jfr nor, dial. ruva, isl. hrufa, mlt, rōve samt fht. (h)ruf o. t. (dial.) rufe, sårskorpa, skorv, utslag; i avljudsförh. till isl. hrjúfr, skrovlig, fht. riob, skorvig, spetälsk, feng. hrēof skorvig; sannol. rotbesläktat med RYSA o. RÅ, adj. – Formerna ruva, ruga (rubba) o. rua ha uppkommit ur en gemensam grundform, med ett äldre w, som utvecklats till v resp. g (gg) l. bortfallit

      1) (av blod l. var o. d. bildad) skorpa som täcker ett sår, hudutslag l. hudlöst ställe o. d., sårskorpa.


      Så det verkar vara ett gammalt fint forntida ord som överlevt norrut.

      Radera
    3. Rexxie: Tack för forskarinsats. ;-)

      Intressant! Det är alltså sörlänningarna som hittat på egna former. Hm!!!

      Radera
  4. Ruga är ett allmänt känt ord, även här. :-)

    Provade dock "skofta", "trusa", "kaffla" och "polimasa" hos folkmun.se.
    Inget av de fanns!

    Men det är klart, alla kan inte vara lika ordkunniga som jag... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. iZac: Men "skofta" finns i SAOL. De som inte vet vad det betyder kan man lätt lura till övertidsjobb.

      Trusa och kaffla, vet jag inte vad det är. Men jag polimasar rätt ofta.

      Radera
    2. Polimasa är ju ganska enkelt eftersom det finns hos SAOB.

      Däremot är skofta lite förvirrande! Enligt SAOL så betyder det någon som jobbar på övertid eller på fritiden men enligt SAOB så betyder det (1) skutta, springa hit o. dit eller (2) lättsinnig l. liderlig l. oordentlig kvinna, slampa.

      iZac: Nu måste du förklara vad du menar med respektive ord! :-)

      Radera
    3. "Skofta" är givetvis att jobba över, i min värld i alla fall.

      "Trusa" är när man släpar med fötterna när man ex vis går eller så.

      "Kaffla" gör man när ex vis snön är så djup att det är aningen svårt att ta sig fram gåendes... :)

      Radera
    4. Rexxie och iZac: Vi får väl inte glömma att sistnämnde bor i ett område som förmodligen påverkas av både meänkieli och finska.

      Det kan ju också ha betydelse.

      Radera
    5. Svenskt dialektlexikon:ordbok öfver svenska allmogespråket 1862-1867:

      Trussa. v.n. traska, vada i snö eller vatten. Hs Tuna. tussa Hs Färila. tjaska Hs Ljusdal


      Så i alla fall på senare delen av 1800-talet hörde ordet mest hemma i Hälsingland (Hs) med lite olika stavning.

      Nu skall jag bara leta rätt på kaffla... :-)

      (och om ni undrar vad v.n. står för så är det verbum neutrum)

      Radera
    6. Min mormor född i Stensele församling 1900, sa "truss itt oppi sopa" när man kom för nära henne när hon sopade köksgolvet.

      Radera
  5. Sen att en förfader gjorde en sväng, under några år, till Norge under 1800-talet eller så, kanske blandar till uttrycken än mer! :))

    (Och med en mor från Finland och sen även en hel del svenska gener iblandat brukar jag benämna mig själv som "Nordisk kombination"...) ;)

    SvaraRadera
  6. Anonym15:05

    Kaffla är alltså blåka. Bra att veta.

    SvaraRadera
  7. Kaffla = blåka (bloka) = göra groft och tungt arbete, arbeta strängt, arbeta klumpigt utan förstånd ????

    (definitionen enligt Svenskt dialektlexikon)

    SvaraRadera
  8. Ruga är solklart .., min pappa använde ordet polimasa ... "om skull ha polimasa sig ur sängen ...?", men skofta har jag aldrig någonsin hört talas om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Elisabet: Nä - Du har väl aldrig jobbat över. Förstås.

      Radera
  9. När pappa jobbade över, på byggen, i Skellefteå, 50-60talet, hette det "skå-åff" eller med finare riksspråk, "skoffa"

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Florence

      Tack. Det var ett okänt uttryck för mig.

      Radera
  10. Hej eller som vi sa i Kypasjärvi by Överkalix kommun Hio.
    Ordet ruga använde vi för att beteckna en sårskorpa. Men är det nån som vet vad benämningen DOVLE står för? Kul med lite norrländska.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Göran.

      Kul att få en reaktion på ett sju år gammalt inlägg.

      Jag vill lägga ut din kommentar i bloggen, för att se om det kommer några reaktioner på "dovle".

      Radera
    2. Nu har jag forskat. "Dovle" är nordsamiska och lär betyda "därborta" ungefär.

      Radera

Välkommen att kommentera.