Tvärtemot vad jag oftast hör, så tycker jag att vården alltid funkat utmärkt. I alla fall för mig. Akutvård, såväl som "vanlig".
I måndags blev jag imponerad av det bemötande jag fick, när jag kom till sjukhuset i tidig morgonstund. Nästan hotellkänsla.
- Du ska få bo på 13, sa Tina, som tog emot mig. Har du något att invända?
- Nä, sa jag. Jag är inte skrockfull.
- Bra. Där borta ligger Evald. Han har varit här rätt länge.
Mannen i andra änden av salen vinkar och säger hej.
- Lägg dig nu ner och ta det lugnt, så ska jag komma med näringsdropp och nya snygga kläder. Du kommer att se ut som en stjärngosse, fast utan strut.
Några timmar senare blev jag hämtad av två glada tjejer, som i högsta fart transporterade mig genom korridorer och vindlingar tills jag kom till ett "garage". Där skulle jag flyttas över till en operationssäng, en invecklad mackapär. Tjejerna som skjutsat mig sa ciao och en ny ung och söt dam i 25-årsåldern log och sa välkommen.
- Kliv upp här, så ska jag justera sängen. Rumpan så nära den här kanten som du kan.
Ytterligare en ung tjej kom in.
- Hej Bert! Det är jag som ska köra in dig till operation.
Bara det att de använder förnamnet gör mig glad. Hade hon niat mig hade jag gått därifrån.
Jag har aldrig förr varit med om en regelrätt operation. Vilket team. Jag tror jag räknade till 7-8 personer som snurrade omkring och ställde i ordning. Alla kom fram och berättade vad de hette och vad de hade för uppgift. Det skrattades och berättades historier och hela tiden kände jag mig delaktig, eftersom de gärna ville höra min åsikt om än det ena än det andra.
En narkosläkare kom in och stack mig två gånger i ryggen. Sedan var jag lam.
En kille (jo - det fanns en och annan), Micke satte en syrgasmask på mig och satt sedan bakom mitt huvud och frågade hur det kändes.
- Inte alls, sa jag. Jag mår bra. Har de börjat?
- Haha. Jo operationen är i full gång, sa Micke.
Det tog ganska lång tid, mer än en timme.
- Nä, Bert. Nu ska jag gå på lunch, sa Micke och klappade mig på kinderna. Nu kommer Malin att sitta här istället.
Och trots att jag inte skulle sövas, så somnade jag. Mer än en gång.
Snart var de två (!!!) läkarna klara och kom och berättade att nu var det klart. Det hade gått bra.
Logistikkedjan satte igång igen och jag transporterades till Post op-avdelningen.
- Hej. Här kommer vi med Bert. Har ni plats för honom.
- Jepp. Ta åttan, den med jacuzzi, blev svaret.
Glad stämning här också och snabbt var jag inkopplad i allsköns kablar och slangar.
Fyra timmar senare åkte jag upp på avdelningen igen, oförmögen att röra benen. De kändes som rejäla fläskläggar, eller nå't sån't. Tanken for genom skallen; tänk om bedövningen inte släpper.
Alla jag mötte i personalen var glada och trevliga. Inga sura miner.
Och jag tänkte - Vilken kompetens och vilken arbetsglädje det verkar vara här.
Säkert har de skitlöner.
Skäms Sverige!
*****
Så upplevde jag det också, när det var protesdags i Hässleholm! Otäckt med känslan att vara förlamad .., usch, närapå ångestfyllt .., det där .., tänk om!
SvaraRaderaHoppas att du blir alert och frisk nu!
Ja, alert är du väl, men frisk.
Låter finemang med vården hos er!!!!! Jag tror jag flyttar till Lule på stört!!!!
SvaraRaderaJag fick en ny höft/protes/ här i Hudik för två år sedan...no comments, det är gjort nu, men.... jäsiken det var en pers, ingen sömn efter en natt, hemgång dagen därpå ,tji toaförhöjning så jag damp i backen, påtalade att jag var allergisk..nonchalerades så det blev "uppkast" storstilat vill jag lova...mm mm Stress och sunkig miljö...arma personal som orkar med under sådana förhållanden, dom fick med all säkerhet utstå en hel del gnäll och klagomål också, inte från mitt håll-jag vara glad över att få komma hem!
Kram och sköt om dig Bert.
Jag har i många år funderat över hur det kan komma sig att man betalar de som sköter om/handhar människor så dåligt. Sjukvård, skolor och omsorg. Alla människor är ju olika och man behöver "känna in" hur de ska bemötas för att det ska bli bra. När vi betalar de som sitter framför en dator så himla bra. Datorer gör samma sak gång på gång när du trycker på samma knapp. Där behövs ingen social kompetens eller in-känning. Jag tycker det är en skandal för landet, men när man ser vilken regering som är framröstad av det som ska räknas vara fungerande människor kanske det inte är så underligt.
SvaraRaderaOch jo, jag har jobbat inom vården och inom databranchen. På den sistnämnda jobbet hade jag hur mycket dötid som helst eftersom allt som gjordes skulle redovisas i datorn och enligt den kunde inget arbete ta mindre är 20 min. Alltså max 3 uppgifter på en timme. Om man hade 3 jobb som tog 5 min st + kanske några minuter för förflyttning hade man plötsligt 35-40 min att sitta av innan nästa jobb kunde börja. Men bra betalt hade vi.
Jag gläds mycket över Dina ord och rader om besöket inom vården. Nej, jag gläds inte, jag nästan får tårar i ögonen nyss hemkommen över de fina orden efter en dag på mitt jobb. Helt slut efter fullt ös, oväntade uppgifter men också ett och annat skratt. Synd att Biggan inte har samma erfarenhet men hoppas det kanske blri så nästa gång?
SvaraRaderaJa varför har vårdfolk så dåligt betalt? Utan tvekan mest pga det är ett kvinnojobb (de flesta är kvinnor...) Det är inte värderat ta hand om människor. Vi producerar inte något som går att sälja och ge vinst. Vi kostar skattepengar. Dvs inga nyheter i sig varför lönen är låg.
Jag brukar undra hur många andra yrken som har ett tempo under dagen som går i 110 km/h? Inte en minuts dötid så som anonym beskriver. Ett toabesök kan bli en oväntad paus.
När någon får höra att man ska jobba julafton eller nyår så får man oftast svaret: Hö hö uuuhh så mycket pengar du tjänar då va?
Då stiger pulsen på mig och jag svarar - Snälla gissa vad jag tjänar extra då?
Oftast blir gissningen 150-200 % av "timlönen".
Svaret är ca 90 kr / timmen. På vanliga helger 47 kr. Svårt att hitta motivation jobba då.
Sen så undrar jag om "folk" vet vad man tex tjänar efter 25 år som sjuksköterska inom Landstinget? För min del ingen specialistutbildning men specialstuppgifter, egna ansvarsområden och mycket självständiga beslut. Kommunen tjänar man bättre men vi är många som arbetar inom Landstinget.
Gissa gärna så får vi se vad svaren blir.
Nu blev jag nog långrandig här men jag gläds över dina rader och jag blir lika ledsen varje gång någon inte blivit bemött bra. Precis som i alla serviceyrken.
God bättring Bert!
Jag har också bra erfarenheter av bemötande på sjukhus. I slutet på 80-talet låg jag i Umeå i fyra månader.Där jag var längst var det mycket bra. Det andra stället var en del läkare ganska nonchalanta. Men då fräste jag ifrån ett par gånger.Sen kom en sköterska in och tackade mig för att jag sagt ifrån, "för så där är det".
SvaraRaderaMärkligt det där med ryggbedövning. Jag skulle opereras i knävecket en gång och låg på mage. -"Nu ska vi bara vänta på doktorn", sa en sköterska. Och jag låg och väntade och filosoferade om allt möjligt. Plötsligt stack det fram ett grönt huvud och sa att nu är det klart."Va?". Ju nu var det klart. Det var doktorn och han hade opererat i tre timmar! Ochjag väntade fortfarande...Men när jag försökte vrida på huvudet kändes det att jag legat länge! ellem
ellem: Jo - Tydligen sitter arbetsglädjen i väggarna på vissa ställen och någon annan sorts kultur i väggarna på andra.
RaderaJag har nog haft tur med den lilla kontakt jag, tack och lov, haft med vården.
Och den där ryggmärgsbedövningen var ju fantastisk.