Funderingar från landkallen

Jag gillar våren. Tro inget annat. Men jag vill inte ha den i februari. För jag gillar vinter också. Och sommar och höst.

Idag gjorde vi en långpromenad på landkallen. För dig som kanske inte är bekant med det begreppet, kan jag bäst beskriva den som havsis som ligger på stranden och på botten närmast land. Landkallen är den is som sist försvinner efter islossningen och den är oftast väldigt bekväm att promenera på.

Den vinter som varit har varit allt annat än nöjsam. En, säger en kall period. Det är allt. Den var dessutom väldigt kort och väldigt kall med temperatur ned mot, och under, 30 grader. Lägg därtill märkliga stormar, regn, lika många plusgrader som nu, dvs 7-8-9 stycken under flera perioder, så förstår du att det där med snö, kunde vi också sakna.

Visst - Ett litet skrämt täcke har vi haft. Inte heltäckande, men på sina håll fläckvis. Hur denna så kallade vinter kommer att påverka resten av året vet jag inte. Men att den kommer att göra det är jag helt säker på.

Svårt med proportioner. Den där upprättstående "jordkakan" är drygt en meter hög.

Vi kan börja med vår strand. Den havsis som lade sig i början av vintern fick aldrig vara ifred. Storm (och då ska du veta att storm i den meteorologiska terminologin betyder mer än 25 m/s, vilket jag så gott som aldrig upplevt och inte heller i vinter.)  och vindar höjde och sänkte vattennivåerna i vår grunda skärgård. Isen lekte grävskopa och väghyvel längs stränderna och resultatet börjar nu synas på sina håll. Stranden är söndergrävd. Stora stenar har vänts på ända, och jord har schaktats än hit och än dit. Ibland har vi haft svårt att ta oss ut på isen och fått mer eller mindre klättra på isblock för att komma till framkomlig "terräng".

Att snön skyddar mot kyla är något som vi förutsätter. Jag har redan hört farhågor om hur växtligheten har klarat den blöta hösten, den töande vintern och den starka kölden. En trädgårdsmästare var orolig för perennaodlingarna. Jag behöver bara slänga en blick på den enda rabatt vi odlar som efter rensning såg ut såhär idag.

Inte mycket till liv. Jo, den lilla Aroniabusken som ännu står täckt för att haren inte ska äta upp den (Den är tydligen god.), ser ut att knoppas. Men i övrigt är det öken. De växtstöd som blivit kvar i marken går inte att rycka upp. Fastfrusna i ren is bara någon decimeter ner i myllan. Här brukar det spira rätt fort på vårarna. Här har det på sin höjd legat tio cm snö. Normalt brukar det vara en halvmeter eller mer.

Förmodligen har snöbristen även ställt till det på andra sätt ute i naturen också. Hur tror du att blåbärsskörden blir på de här brunsvedda plantorna, som har varit i stort sett utan snö hela vintern?
Inte ser det bra ut.

Det naturliga är att blåbärsriset smälter fram med frisk grönska i april maj.

Just den här fläcken är ingen isolerad företeelse. Jag ser  stora områden som ser ut som denna.

Nej - Låt oss nu få se fram emot en fin maj, en härlig och lång sommar och höst.

Sedan vill vi ha en rejäl och snörik vinter.

Inget tjafs.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Miljö, Vinter, Årstider, Klimat