Mat och sån't

onsdag, maj 07, 2014

Kris

Ibland blir jag förbryllad över medmänniskorna som jag delar stad med. Riktigt häpen, faktiskt.

En vattenledning måste repareras. Den ligger mitt under en gatukorsning i centrala stan. Korsningen trafikeras bl.a. av lokalbussarna, som har en av de mer frekventerade hållplatserna i närheten.

På grund av de nödvändiga reparationsarbetena har man måst gräva upp ett djupt hål mitt i korsningen och därför flyttat busstrafiken till en parallellgata, dvs till en annan korsning 100 meter ifrån vägjobbet.

Bilisterna rasar. De kan inte tänka sig att förändra sitt "livsmönster" för denna lilla sak. Än mindre kan de tolka vägskyltarna. Det är i stort sett samma vägskyltar med lämna företräde och huvudled, som satt i den ordinarie korsningen som flyttats ett kvarter. För här har de kört i åratal och förmodligen aldrig sett trafikmärkena. Förrän nu, när de måste förändra sitt beteende en smula.

Jag tänker Ukraina. Jag tänker Syrien.

Och jag skäms över hur futtiga våra "problem" är. Men hur stora vi gör dem, utan att skämmas. Ja - I och för sig kan jag säga att jag skäms. Över medmänniskorna.

Två saker hävdar jag som nödvändiga åtgärder. Jag har gjort det förr, och jag gör det igen:
  • Inför krisplikt (jfr den gamla värnplikten) för alla myndiga svenskar. Sisådär några månader på logement, där förmågan att anpassa sig, att ta hänsyn, att lära sig ta vara på sig själv kan tränas.
  • Inför krav på ny uppkörning vid varje tillfälle då körkortet ska förnyas.
Och en tredje sak: Skäms!



*****

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera.