Jag vet inte hur vi klarade oss förr, men vi hade alltid läxor. Mer eller mindre, förstås. Men dagligen. Vi tog hem våra böcker och läste på det vi blivit anmodade. Vid nästa lektion i ämnet så diskuterade man innehållet eller hade ett förhör,
- för att öka förståelsen för det man läst
- för att få andra infallsvinklar på det som kanske var ett frågetecken
- för att säkerställa att jobbet hemma har blivit gjort
- för att kunskaperna ska "sätta sig". (Känt pedagogiskt grepp.)
Nu är det tydligen inte så, vilket jag tycker verkar märkligt. Men jag kanske är ute och trampar på okänd mark. Jag har fått intrycket att man visserligen har läxor, men att det inte görs någon uppföljning mer än möjligen ett prov, som inte sker in anslutning till inlärandet, utan någon sorts samlings-/nationellt dito.
För det krävs tydligen att man måste ha hjälp att läsa läxorna hemma. Och har man inte någon som kan hjälpa, får man ta till en extern konsult, för pengar. (!!!) Det gäller alltså för dem som har råd oavsett skattesubvention eller inte.
Det har nu blivit så brännbart att man hellre vill ta bort läxläsningen helt. Okej - det låter ju lika huvudlöst med tanke på vad som händer när eleverna önskar gå vidare på högskola eller universitet. Studievanan är obefintlig.
Min fråga gäller alltså:
- Har man läxförhör?
- Vem har bestämt att det är en dålig pedagogisk princip, om det inte sker?
Som sagt: Så okomplicerat och fullständigt logiskt.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Pedagogik, Lärande, Skola, Läx-Rut, Rutavdrag, Segregering
Vet inte om man har läxförhör nuförtiden, men här hemma läser arvtagerskan d.y sina läxor själv och frågar mig om hjälp ibland. Oftast handlar det om att plugga extra inför ett prov eller en redovisning inför klassen.
SvaraRaderaNär flickorna gick i låg- och mellanstadiet var det regelmässigt flera kvällar i veckan man hjälpte till med läxorna.
Den som inte har tid att sitta ner och hjälpa sina barn med läxorna utan anlitar ett företag att göra det är enligt mig, per definition en dålig förälder.
Men i dagens nyhetssändningar hör jag att utbildningen nu blivit så "datorfixerad" att föräldrar inte har en chans att hänga med i svängarna, när ungarna kommer hem och vill ha hjälp. Böcker.... Ha!
RaderaVisst är det väl bra att man utnyttjar tekniken, bara man inte gör det för teknikens skull. Innehållet borde vara viktigast.
Men hittar skolan på att undervisningen ska gå till på det där viset, så ska det också ingå back-up, till elever som inte hänger med.
Det är inget som föräldrar ska betala extra för.
Sedan kan jag verkligen undra varför ingen (om det nu är så) kollar upp att läxan blir gjord.
RaderaAtt utbildningen nu blivit så "datorfixerad" att föräldrar inte har en chans att hänga med i svängarna låter som en bortförklaring. Är man läskunnig så är man, oavsett om texten står i en bok eller i datorn. Handlar ju inte om att bemästra någon teknik utan om att läsa/skriva i datorn.
SvaraRaderaI det programinslag jag hörde gällde det inte bara att läsa på datorn/plattan. Det gällde också att lösa själva uppgiften där.
RaderaMen jag undrar om man inte ska börja med att läsa om saker och ting, innan.
När man ska lösa en uppgift i datorn så handlar det väl mest om att klicka i rätt ruta? Eller att skriva in rätt svar? Eller röra på musen och klicka någonstans?
SvaraRaderaInget av det kräver att man är så där jättemycket "datakunnig".
Eller är det jag som är ute och cyklar nu?
Knapsu: I det inslag jag hörde, så var det något lite mer krångligt som verkligen krävde bra datorkunskaper.
Radera