Sjuttio anledningar till fest

 - Oj, vad eleganta ni är, utbrast vi när värdparet tog emot oss. Hon i välsittande (howardoward-modell, eller nåt sån't. Ärmlöst och med en snara kring nacken, bara.)  klänning med klockad kjol. Allt i skimrande ljust midnattsblått. Klackiskor. Han i svart "kråsskjorta", gultonade retroglasögon av pilotmodell. Vinröda brallor, bälte med kraftigt nitspänne. Mycket elegant.
 - Det blir sjuttital ikväll, sa värdinnan
 - Aha, sa jag. Så då blir det fondue?
 - Jäklar. Han tog det direkt, sa värdparet.
 - Man var ju med, sa jag menande åt värdinnan, som är dryga 24 år yngre än jag.
 - Men du vet inte vad det blir till efterrätt, sa värdinnan finurligt.
 - Banana split, sa jag tvärsäkert.
Men där blev det stopp. Jag hade fel.

Övriga gäster droppade in. Ja, det var två till. Tiina med nytt herrsällskap. Vi slog oss ner i en mysig soffhörna och serverades starka gindrinkar, samtidigt som jag ombads berätta vad vi får till förrätt.
 - Det blir väl nå't med Skagenröra då, gissade jag.
 - Rätt spår, fick vi veta.
Det blev räkcocktail.

Snabba replikväxlingar över middagsbordet. Skratt, skratt och åter skratt, även om ämnena var seriösa ibland. Tiden gick och mellan fonduen och desserten spelade vi "lappspelet". En typ av ordcharad. Vi förlorade, så vi talar inte mer om det.

Och så dök efterrätten upp. En klassiker. Konserverade päronhalvor med halvsmälta After eight-bitar och vaniljglass.

Surr och prat och mera skratt. Ute började snön lägga sig över trakten. Det blåste. Och efter sju timmar i trevligt sällskap bröt vi upp. Vi blev hemskjutsade av Stefan, som inte drack drinkar och vin på samma sätt som vi andra. Inte alls, faktiskt.

Snön började "gloppa" och när vi slog upp ögonen idag på morgonen var allt borta. Mönstret känns igen.

Tyvärr.

Vårt djupt kända tack för en kul kväll. Till Charlotte och Henrik, Tiina och Stefan och inte minst vi själva, som också bidrog till trivseln. Så'de'så!


*****

Uppdatering: Tack Gurgel. Klänningsmodellen heter halterneck.