Mat och sån't

måndag, december 01, 2014

Här försöker man ...

.. göra sig till och efterkomma det övriga hushållets önskan om att hänga upp en gammal, gammal adventsstjärna, av så kallat klassiskt snitt i "biblioteksfönstret". Ett försök som gjordes igår resulterade i att en grekisk måne fick gå till månhimlen i småbitar. Därför lades projektet ner. I sin helhet. Här skulle minsann ingen stjärna hängas (mutter, mutter).

Men idag tänkte jag att jag skulle göra ett nytt försök, som en glad överraskning. Gick därför till verket med frejdigt mod. Det skulle straffa sig, flerfaldigt.

Att få upp en sladd bakom den träpersienn som sitter i fönstret och upp till takkontakten gick inte bra. Men så kom jag på att man kunde smyga den mellan den översta lamellen och upp den vägen. Inte lika snyggt, men lösningen kunde godkännas.

Nu var det bara det att jag var tvungen att dra upp hela den tunga träpersiennen i nästan toppläge, för att jag skulle komma åt att trä den där sladden enligt tänkt metod. Sagt och gjort - Nä, jag menar sagt, men inte gjort. För nu vägrade spärren, som låser fast persiennen i önskat läge, att fungera. Så fort jag släppte efter på linan, så gled den ner igen och med tanke på att den väger en del hotades de krukor som stod på fönsterbrädan att gå samma väg som månen gjorde igår.

Med en hand fick jag alltså stå och "bromsa" persiennen, samtidigt som jag med den andra handen balanserade iväg krukorna till ett litet bord i absolut närhet till den potentiella katastrofplatsen. Därefter kände jag mig lite säkrare och vågade ta till lite mer handfasta åtgärder. Jag visste ju att bromsen brukar fungera bäst om man drar upp persiennen med god fart, drar snöret lite åt höger och släpper. Sagt och gjort igen. Och den här gången blev det verkligen gjort. Ordentligt. Så att en lina gick av och persiennen snyggt bromsades - i ena kanten. Resultatet blev en fantastisk solfjädersformad sak, som täckte hela fönstret och jag stod med en snörstump i handen.

Jag insåg situationens allvar direkt. Persiennen måste ner. I sin helhet. Alltså började ett omfattande arbete att vad man i dagens läge skulle kalla, avinstallera hela rasket. Det vore skönt om det i likhet med ett dataprogram kunde fixas med en knapptryckning, men den här persiennen var upphängd för många år sedan, då endast analog teknik fanns till hands. Analog och rejäl teknik! Våld blev lösningen och jag kunde efter mycket trixande lyfta ner hela aggremanget ur de specialhållare som det suttit fastlåst i.

Återstod dessa specialhållare. Två stycken med vardera fyra skruvar och en mellanhållare med två. Nio skruvar gick relativt lätt att få ut och jag började se rätt positivt på det hela. Men så var det den där tionde skruven. Säger inte mer. Men jag fick ut den efter dagens andra gympass.

Jaha - utan gardin. Alltså ut på stan för att skaffa någon ersättning. Vilken inte stod att finna. Puts väck var allt som liknade utanpåliggande persienner, eller snygga jalusigardiner. Hemsktex och Ålhens ... nix, nix.

Men så slog det mig att vi har en mörkblå snygg sak undanställd. Den är ju i och för sig ungefär 40 cm för bred för fönstret ifråga, men den får duga.

Dyker ner i verktygslådan, för att finna lämpliga verktyg och lämpliga upphängningsanordningar. Jepp - Hurra. Det gick bra. Nu gällde det bara att få upp rasket. Det gick till slut. Upphängningskrokarna bråkade förstås en hel del. Och två värmeledningar till vänster om fönstret satt ivägen, vilket resulterade i att jag fick sätta upp den extrabreda gardinen förskjuten åt höger. Men det är rätt snyggt att ha gardin långt ut till höger om fönstret. Ungefär en halvmeter (känns det som).

Stjärnan fick jag upp till slut. Gardinen hissad till rätt nivå. Städat bort allt spill och skräp som av någon anledning uppstår i samband med sådana här aktiviteter. Fåtöljen ställs på plats. Stjärnan tänds (faktiskt!).

Och jag tänder läslampan .... som smäller till och slocknar. Förmodligen sur över konkurrensen från stjärnan.

 - Tjura du, tänker jag. Jag tänker inte fixa dig!
Jag kan läsa någon annanstans.

*****

8 kommentarer:

  1. Biggan18:37

    Tack Bert för dagens goaste garv!! Jag har kramp i magen!!!!Vilket kåseri...som med all säkerhet inte hade det blekaste i kåseriform för din del "in the real Life"...
    PappHammar bleknar i jämförelse, DU är ju händig du Bert men har materian mot dig....Det gäller att ha is i magen, gilla läget och ta det hela med en klackspark och glimten i ögonvrån. Heders!
    Gissa om situationen känns igen!
    Vad gör man inte för den annalkande julefriden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Biggan: Man offrar ALLT! ;-)

      Radera
  2. Sicket äventyr, Bert! Men fint blev det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Elisabet: Tack för det. Men det kostade! ;-)

      Radera
  3. Anonym10:33

    Tänk, så det kan gå bara för att man försöker vara snäll! ellem

    SvaraRadera
    Svar
    1. ellem: Men jag tänker fortsätta på den linjen, trots detta.

      Radera
  4. Bland det bästa jag läst. Tack för skratten. Men det blev fint i fönstret.

    SvaraRadera
  5. Svea Wrede: Tack för fina ord!

    SvaraRadera

Välkommen att kommentera.