Mat och sån't

måndag, februari 16, 2015

Inbrott

Helt utan förklaring slutade vår trådlösa datormus att samarbeta i förra veckan. Batteribyte gjorde sig ej besvär. Läget oförändrat.

Idag köpte jag en ny. Efter att ha brottat mig in i den förpackning som omgav mackapären, med uppenbar risk för både ovårdat språk och grava skärsår, installerade jag nykomlingen. Jag gjorde det enligt instruktion, även om den på bruksanvisningars ohejdade vana, lämnade en del i övrigt att önska.

Livsfarligt - nästan
Utan fysiska skador kunde jag gå till verket och testa funktionerna. Det finns till och med knappar för att backa till föregående sida, eller bläddra framåt. Detta oavsett var markören för tillfället befinner sig. Jojo - Utveckling!

Men, men .... Så var det det där med skrollning. Det där hjulet där framme på musen ... hm? Jo, det gick ju att snurra på, som vanligt. Men det hände inte ett endaste dyft på skärmen. Irriterande.

Gjorde ominstallation. Startade om datorn. Samma resultat. Hjulet snurrade, men inte datorvärlden. Ska jag måsta gå tillbaka till Clas och klaga? Jo, givetvis. Tack och lov bor jag ju i kvarteret intill och traskade raskt iväg.

Den alltid så trevliga personalen tog hand om mitt ärende snabbt och effektivt. Och innan jag lämnade affären frågade jag om de inte sålde några inbrottsverktyg. Säljarens såg förbryllat på mig.
 - Ja. Så att man kan ta sig in i era förpackningar.
 - Ah, sa han. Det var ett bra tips. Jag tar det med företagsledningen.
 - Kom ihåg vem som kom med tipset, sa jag. Jag vill gärna ha del i försäljningssuccén.
 - Lovar, sa han. Men tills vidare har du en väldigt kraftig sax där borta i hörnet vid paketinslagningen, om du vill göra inbrottet här.

Jag klarade av det hemma för andra gången idag. Och den här gången fungerar muspekaren med alla funktioner i behåll. Nu återstår bara att få ner emballaget i plaståtervinningen i källaren utan skadetillbud.

Du hör av mig från akuten, om jag misslyckas. Jag menar, med information om vilken sal jag ligger på.

För blommorna, alltså.

*****

7 kommentarer:

  1. Båthuspernilla18:38

    Clas I Sjön har faktiskt sålt verktyg som var specialanpassade för den där typen av hopplösa plastförpackningar. Köote en till min pappa för några år sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Båthuspernilla: Välkommen till min blogg. Har inte sett dig här förr, tror jag.

      Kan konstatera att säljaren på mitt CO tydligen var praktikant. ;-)

      Radera
  2. Biggan18:49

    So far so good!!!! Ta det nu litet piano och tack för ett /i mina ögon/ härligt kåseri. Även om du själv inte är benägen att hålla med till 100%,.... du kämpade tappert vill jag lova.
    ... satan perkele- ursäkta...jag brukar bli helt rabiat i de liknande lägena, tar till och med till tänderna som redskap på upploppet..tur jag har orginaldelarna kvar än så länge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Biggan: Oj, oj. Tänderna skulle jag aldrig riskera.

      Och jag kan meddela att jag klarade mig med en liten rispa. Är nu hemma och kopplar av för att bearbeta traumat.

      Radera
  3. Biggan22:05

    Rätt inställning Bert!

    SvaraRadera
  4. Är man 60+ så är det faktiskt så att de flesta förpackningar börjar bli svåra att öppna. Ibland får vi vänta tills barnen kommer på besök. Har en burk köttsoppa i skafferiet från hösten -12.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Njae - Nu svartmålar du väl lite, va?! Men de där inplastade prylarna från CO och andra prylställen är nog rekordhållare i oåtkomlighet.

      Radera

Välkommen att kommentera.