Hämnden blir ljuv

Jo, det var ju så att jag var inkallad att jobba i min gamla vanliga roll idag. Det är influensatider och ryggskott som grasserar på min gamla avdelning. Och då får man ju ta till en pensionär.

Tidigt på morgonen får jag ett SMS, som spär på eländet. Ordinarie gruppledare har nu plötsligt blivit dålig, men ska försöka komma lite senare efter en tablettkur. Ryggskottet är fortfarande aktuellt, men dessutom har ytterligare en kollega drabbats av flunsan. Med en person utlånad till en annan avdelning skulle detta nu sammantaget innebära att vi skulle bli två (2) kärnfriska och pigga 50-plussare på hela avdelningen.

Det lät inte muntert, men man tar ju i. Det löser sig på något sätt, tänkte jag.

Till jobbet kommer jag strax före klockan åtta och där är det tomt, förutom ovan nämnde stackars kollega, som ser skrämd ut i sitt hörn. Förbereder mig för ett hästjobb. Går in till storchefen och meddelar att jag är på plats. Samtidigt orienterar jag om läget. Hon ser bekymrad ut, och börjar pussla.

Men plötsligt står de där, bakom ryggen. Alla medarbetare inklusive ryggskottet, och ropar i kör.
 - S ö r p r a a a a j s !!!

Det var alltså bara lur. Och jag gick på det. Erkännes.

Hämnd utlovad.
Redan innan jag gick hem för dagen började en viss nervositet skönjas i deras anleten.

Hehe!

*****