Hallå, hallå

I slutet av förra veckan gick diskussionens vågor höga i olika medier i ett speciellt ämne. Nämligen om elever ska få ha sin mobiltelefon på i skolan (och under lektionerna), eller inte.

Att skolan är till för att ge elever insikter och kunskaper om såväl omvärld som sig själva, kräver förstås odelad uppmärksamhet mot en inspirerad och inspirerande lärare.

Samma sak kommer förmodligen att gälla för nya generationer inom överskådlig tid. (Efter jordens undergång, är det väl inte så viktigt, förstås.)

I diskussionens vågtoppar fick jag höra föräldrar som "absolut kräver att min son ska ha telefonen på under lektionen. Jag vill kunna nå honom om något händer." Tack och lov finns föräldrar som tycker precis tvärtom och vill begränsa telefonanvändandet.

Själv är jag ju inte förälder och har aldrig varit det, så jag är väl totaldiskvalificerad att ha en åsikt. Men det tänker jag inte bry mig om.

Givetvis ska telefoner vara avstängda under lektion! Punkt och utropstecken.

De stör förstås läraren. Det stör andra elever. Det stör telefoninnehavaren som inte kan koncentrera sig på sin uppgift. Det påverkar alltså hela studiemiljön.

I Frankrike, i USA, är det tydligen helt förbjudet med mobiler i klassrummen. Undra varför. Och undra varför våra skolresultat sjunker i jämförelse med de båda länderna.

Många kommuner utrustar sina elever med egna datorer. Det borde vara tillräckligt för undervisningsändamål. Det borde också vara tillräckligt att datorerna tas fram och används, när det är nödvändigt. Inte av slentrian.

Tyvärr verkar det som att mycket inom den svenska skolan går på slentrian. En "låt gå-policy" är förhärskande.

Och visst ska våra unga lära sig hur en dator fungerar. Lära programmering etcetera. Men för det behöver man inte svara på varenda liten tweet, facebookuppdatering, instagraminlägg, snap-chat-dialog, som dyker upp i telefonen ständigt och jämt. Och inte heller behöver föräldrarna ringa upp sina telningar. Det behövdes aldrig förr. Vad är det som hänt?

Själv har jag jobbat med IT i diverse situationer i snart 45 år. Mamma ringde aldrig någonsin till mig i skolan. Är jag en förlorad själ?

Ge lärarna sin auktoritet tillbaka!

Läs också gärna debattinlägget i DN från i fredags. Det går ännu längre.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Mobiler, Datorer, Skola, Utbildning, IT, Förnuft, Pedagogik