Vilken tur

Jag har varit ute och testat min nya, snygga cykelhjälm. En rejäl tur, för att kolla in en fågellokal, som brukar vara pålitlig.

Allt gick bra, förutom att jag kände en viss ojämnhet i framdäcket. Hjulet kändes lite "ovalt", eller hur jag nu ska beskriva det. Har känt det tidigare också, men inte brytt mig så mycket. Det ska väl alltid vara något fel på en cykel, va?

Nåväl. Fågellokalen var en nitlott. Det är en sjö, eller mera en stor damm, som oftast är isfri vintern igenom, åtminstone delvis. Därför är den ett kärt tillhåll för flyttande sjöfågel. Här har jag sett gravand, salskrake, alfågel och annat kul förr om åren. En del vadare också för den delen. Men nu var det tomt. De hade dragit vidare mot sina vanliga bostäder. För just här häckar nog ingen.

Tog vägen in mot stan igen. Den här gången i god medvind, eller i alla fall inte motvind, och kände det där dunket i framdäcket. Tyckte det blivit lite tydligare. Så jag svängde förbi vår bästa cykelbutik Cykelstället i kvarteret intill där jag bor. Nästan.
 - Aha, sa specialisten, när jag förklarade mitt problem. Det där fixar jag med en gång.
Och så drog han iväg in i verkstan och blev borta i högst 10 minuter.
 - Sådärja! Då var det klart.
 - Tack, sa jag och beredde mig på att betala.
 - Nja .... Ja, vi säger väl en tjuga då. Det var bara en liten justering.

Snygg!

Så går det till. Men cykelhjälmen då, undrar du. Jo, den satt fint, stadigt och bra. Kändes lätt och smidig. Vilket väl även min gamla utnötta gjorde. Men den här färgar inte av sig med svarta streck i pannan på grund av vittrande stoppning.

Och tur att jag hade den på mig, tänkte jag, när jag slog huvudet i taket på cykelstället på gården.

Den funkade!

*****