Du vet. De där nätterna som inte riktigt vill bli av. Juninätterna.
Jag går ut. Dygnets sista timme väntar. Det är svalt. Som så envetet denna vår och försommar. Ostadigt. Regn i stort sett varje dag. Så även ikväll. Där borta över Piltreven och Jämtön drar ett regndis genom de varma färgerna som en lågt stående sol skickar över fjärden.
Koltrasten sjunger sin vackraste sång, endast då och då avbruten av släktingen Rödvinge. En morkulla, vår årliga, passerar som vanligt på sin patrull rakt över huset. Ivrigt "årpande" och "gnisslande" på sitt vanliga sätt.
Det är en fin tid.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.