I vägkanten - igen

Vi ska vara rädda om våra vägrenar. I och med jordbrukets rationaliseringar med ensidiga odlingar på stora arealer, och att slåtterängar försvinner, så är vägarnas kanter på många håll snart de platser där mångfalden får härska. En värdefull resurs. Det gäller bara att trafikmyndigheterna håller sig ifrån att klippa alltför tidigt på säsongen, innan växterna går i frö.

Igår träffade jag på en dikeskant fylld av orkidéer. Idag hände samma sak. Längs samma väg. Plötsligt fick jag ögonen på en hel äng av vita orkidéer, när jag kom susande. (Jag försäkrar - jag har ögonen på bilvägen mest hela tiden, men den här vägen är rätt svagt trafikerad, och just idag föll ljuset så att dessa blommor inte kunde undvikas.) Tvärbroms .... Var kan jag vända? Jag fick köra en bra bit och kunde vända först vid avtagsvägen mot vår by. En elegant rundsväng och sedan iväg. Missade stället igen och fick söka en ny vändplats. Sedan krypkörning fram till platsen, som låg lite skymd. Kunde ändå köra av vägen och "parkera" något sånär synlig för annan trafik.

Ut med kameran, som i detta fall endast bestod av mobilen. Man gör så gott man kan.

Nej - Några orkidéer var det inte. Men en hittills aldrig skådad mängd av Vitpyrola. (Inte samma sort som för några dagar sedan.) Regn gjorde sitt till att jag inte blev kvar där i diket någon längre stund.
Men ett par bilder blev det.

*****