Inte händer det mycket ... (Om man inte träffar Salvador, förstås.)

.. när man ligger hemma i feberyror. (Liiite överdrivet, kanske.)Utsikten från sängen är inte mycket att orda om, om jag säger så. Visst - När jag medicinerat med en alvedon eller två tassar jag emellanåt ut på vår inglasade balkong och tittar ut på folk som går på ICA, som pratar med tiggaren som sitter där utanför, eller de som bara passerar på promenad med hunden. Urspännande!

I och för sig står ju radion på. P1 förstås. Det är det som gäller för det mesta här i huset. Eller i alla fall i vår lägenhet. Tänk så kloka och allmänbildade vi blir, vi som valt den kanalen. Det är som ett helt universitet. Debatter, matlagning, mode, kultur, vetenskap. Det som saknas är musik. Men den når man ju lätt via P2, P4, eller i sällsynta fall en kommersiell kanal. Den enda lyssningsbara i sistnämnda kategori är Mix Megapol, som blandar nytt och gammalt. Tyvärr tillhör mellansnacket det mer imbecillt betonade, men där kan man stänga öronen.

Stänger jag ögonen, däremot, så somnar jag rätt snabbt. Och där händer det grejer. Jisses vad jag drömmer. Det är som en målning av Salvador Dali. Totalt surrealistiskt för det mesta. Kanske inte krokiga klockor, direkt. Men ett sammelsurium som ett ostädat 4-åringsrum med leksakshyllorna helt obrukade; allt ligger på golv, säng, i fönster ... 

Sedan vaknar jag med ett ryck och den spännande vardagen tar vid.

Feberdröm

*****