En tisdag håller på att ...

.. ta slut. En helt vanlig dag. Eller inte. Bakslag för "förkylningen" i morse och jag var nästan tveksam att gå till jobbet, trots att jag nu fått antibiotika.

Men det gick bra. Lunch med goda vänner och sedan en sluttimme som blev en och en halv. Minst. Som vanligt, när man jobbar deltid, skulle jag vilja säga.

Vägen hem går genom tråkigt snöfria gator, som en gång grusats, när vi fick hela två centimeter snö härom dagen. Det blåser lite snålt och är några plusgrader. Himlen ser ut att kunna öppna sig närsomhelst för att släppa ner väta. Men den håller sig.

Går igenom förutsättningarna för middag med glada kompisar imorgonkväll. Kollar allergier. Gör inköpslista, inte på papper, men väl i huvudet. Desserten är redan klar. Den gör inte jag. God ser den ut, där den står i kylen.

Jag tar det lugnt eftersom jag är middagsbefriad. Ligger på soffan under filten och läser Dagens Nyheter. Innehållet är det vanliga och jag gläds åt Cronemans krönika i kulturdelen. På pricken, som vanligt, skulle jag säga. Han skriver om en journalistkollega som ondgjort sig över "vänstervridningen i media" och speciellt inom public service. Men där slår Croneman kollegan i huvudet ordentligt. Är det åt något håll det barkar, så är det åt höger, menar han.

Avslutar kvällen med systrarna Märak i programmet Sapmi sisters. Duktiga tjejer.


Gonatt!

En månad till julafton.

Under filten i soffan

*****