Alltid lika spännande

 - Vänta, så ska jag öppna porten, sa jag, när jag träffade på en kille från PostNord förbryllad vid vår entré. Han hade just börjat fumla efter sin telefon; antagligen för att få instruktioner om hur han skulle komma in i vårt hus.
 - Tack, sa han, när jag höll upp dörren för honom.

Han började gå före mig uppför trapporna med ett stort platt paket under armen.
 - Aha, sa jag. Det där paketet är nog till mig. Står det Bert Bodin på det?
Han stannade och vände på det.
 - Jo, det gör det.
 - Jag förstod det, sa jag. Då behöver du inte gå upp med det. Jag kan ta det här. Ska jag kvittera?
 - Nog för att jag tror dig, men då måste jag få se legitimation, eftersom jag inte levererar i brevlådan.
Jag visade körkort och fick kvittera i en så'n där lite fånig apparat där man skriver med en plastpinne på skärmen. Det blir därefter: oläsligt. Men det duger.
 - Tack, sa jag och tog emot paketet.

Kalender 2016 levererad. Sprättar upp och kollar. Finfint. Stort format. Snygga bilder, förstås. Det är ju jag som tagit dem.

Nä'nä ... Inga tjuvgluttar.

*****