Ingen ursäkt

Efter att temperaturen i ett par dagar pendlat mellan 29 och 31 minusgrader, och dessutom blåst, så har vistelse utomhus inskränkt sig till ett minimum. Endast det nödvändigaste har tvingat ut mig.

Men idag, när det är tio grader varmare blir det förstås mer än det som egentligen krävs. Visst - En tur till affären för inköp till kvällens renfilémiddag (Tillbehören, alltså. Renen ligger förstås redan i frysen.), men efter lunchen suger det i promenadbenen. En tur i rask takt.

Jag har ju en del att välja på i hallen, så undanflykter undanbedes, så att säga. Det är bara att välja rätt och ge sig iväg. Det i jämförelse varma vädret är skönt, särskilt som vinden är helt borta. Ett litet bitande drag bara. Från väster. Men det är inget som egentligen stör, där jag går nere vid Södra Hamn. Det är fortfarande ljust, även om jag är ute i solnedgången, som inte syns, eftersom moln har dragit in. Ur dem faller, inte snö, men snökristaller. Små, små flingor, som bäddar in omgivningen i något som mer liknar dimma.

Det blir en rätt lång tur. Återvänder genom stan. Folk och turister. Ja, turister är ju också folk, förstås, men du förstår vad jag menar. De går omkring och är påbyltade upp till underkanten av ögonen, som däremot storögt insuper allt det främmande. Det ställs upp. Det fotograferas. Det skrattas.

Tiggarna sitter på sina vanliga positioner. Hälsar "hej hej" till alla förbipasserande. Och jag tänker att de är verkligen uthålliga. Om detta är bättre än livet i Rumänien, så bör nog Rumänien skämmas. Ordentligt! Kanske skulle man skriva ett skällbrev till ambassaden. Hm .... Kanske en idé.

Snart är jag hemma igen. Kaffe och en bit hallonlakritskola.

Fortsätter tänka.

En ensam skidåkare med hund ute på södra stadsfjärden.

*****