Luleå 23 januari.

En dag i stan. Det känns inte bra att ge sig ut till stugan, när det är 20 minusgrader. Vi har ju bara underhållsvärme där, och min hosta och heshet gör att jag inte känner för att åka dit. Visserligen är ju huset av högsta energiklass. Men det tar ju en stund att få upp värmen, när vi haft kallare än 30 i flera dagar.

Det får bli den dagliga rundturen till fots. Väl påpälsad även idag. Det biter i ansiktet i svag motvind. Ljuset är förunderligt vackert. Luften är fylld av iskristaller, som ger ett "dimmigt" intryck. Det blir en rätt lång runda, som avslutas med några ärenden, och en tur till Kulturens Hus. Två intressanta utställningar har vernissage där idag.

Solitary road handlar om en två mil lång väg i väglöst land. (???) Den går mellan två punkter i ödemarken, men utan slutmål. Man tar sig till vägens början med båt över Torneträsk. Vägen går sedan genom ett antal småbyar, eller bosättningar. Ingen bor där permanent nuförtiden, men husen nyttjas av ättlingar till de som en gång levt hela liv i denna vackra del av världen. Börje Salming är en av de som tillbringat barndomen här. I byn Salmi. Så nu vet du varför han heter som han gör.

Ella Jonsson har skrivit texterna. Fotograf Anders Alm har tagit bilderna. Ett bildspel hittar du här.

Packat med folk. Så packat att vi backar. Tillbaka till fiket för en kaffe. Där träffar jag två bloggare, som också backat. Sven och Johan.
 - Man får gå dit en annan gång, säger Sven. Den hänger ju kvar en bra tid framåt.

Med magarna påfyllda av äppelkaka och vaniljsås och kaffe, går jag och Benke tillbaka till utställningen. Och nu är det lugnt. Vi får tillfälle att träffa producenterna och kan ställa frågor. Jag berättar att jag, trots att jag bott i Kiruna i 11 år, aldrig har hört talas om vägen.

Tipsar Sven och Johan om att det nu är fritt fram, när vi passerar fiket på utvägen.

Den andra utställningen är SHWAN DLER QARADAKI .
Den är tung och får vänta till en annan gång. Man har ju sett till att man bor nära kulturhändelserna här i stan. 

Lördagen går vidare. Min tur att fixa middag. 

*****