Vinterfåglar

Traditioner är till för att följas. Alltså har jag givit mitt bidrag till forskningen i år igen. Jag har räknat fåglar. Det sker den sista januarihelgen varje år.

Lite orolig har jag varit. Jag tycker nämligen att det är färre fåglar än vanligt. Det är inte samma rusning till fågelmatningen, som jag är van vid. Visserligen har jag införskaffat en större fröautomat, men jag måste säga att det tar längre tid för hungriga matgäster att tömma den, även med frömängden beaktad.  Talgbollarna är heller inte speciellt populära.

Kanske har kylan som vi hade tidigare i januari tagit sin tribut. Kanske har många fåglar dukat under. Men det ska ju också framgå av räkningen i så fall.

Här är mitt resultat:

• Talltita 4
• Blåmes 3
• Talgoxe 2
• Svartmes 3
• Domherre 9
• Nötskrika 3

Det där ser ju inte särskilt imponerande ut. Men märk väl: Man registrerar största mängden individer vid ett och samma tillfälle. Det vill säga, att jag vid ett tillfälle såg fyra stycken talltitor vid matningen. Eller tre nötskrikor. Man adderar alltså inte för varje gång.

Intressant är att domherren är den som står för flest individer för andra året i rad. Men samtidigt saknar jag flera vanliga arter. Vad har hänt med hackspetten, skatan, eller gråsiskan. Att gråspetten inte skulle visa sig i år, är mindre anmärkningsvärt. Den är rar.

I övrigt gick dagen i lugnets tecken. Det mest anmärkningsvärda var att snökarmarna plogades ut. Också det en tradition, även om den brukar ske sent på säsongen. Men nu ska det förmodligen ske två gånger per vinter.

Det var bara att hoppa i diket på skogspromenaden, när man möter detta monster. Husse vinkade dock föga fientligt från förarhytten, till oss.

*****
Här kan du läsa mer om fågelräkningen.

Läs även andra bloggares åsikter om Fågelräkning, Vinterfåglar inpå knuten