Sällan har jag väl varit så fullkomligt lamslagen som idag. Lat, alltså. Riktigt lat. Kände för att göra ingenting. Och det blev gjort.
Jo, jag gick ju förstås och handlade på förmiddagen. Men sedan var det stiltje. Lite läsning, P1 på radion, korsord och kaffe.
Men nog finns det ett litet gnagande samvete där långt inne någonstans. Jag måste väl röra på mig. Lite i alla fall. Så i skymningen ger jag mig ut. Går lite olika kringelikrokar i stan. Skönt väder. Blått ljus. Levererar en surdegsslatt till en kollega på jobbet också. Hon vill börja baka gott och nyttigt.
Folk har börjat rymma från sina jobb och snurrar omkring in och ut ur affärer, väntar på bussen eller verkar bara flanera. Som jag.
Folk har börjat rymma från sina jobb och snurrar omkring in och ut ur affärer, väntar på bussen eller verkar bara flanera. Som jag.
Samvetet lugnat. Kommer hem vid femtiden.
Kvällen väntar med UG och herr Lerin.
Kvällen väntar med UG och herr Lerin.
 |
| Innan jag kom fram till landshövdingen vände jag hemåt. |
*****
Ja, se inte har jag några samvetskval för att göra precis ingenting. Om man nu med ingenting menar att läsa en tidning eller att inte ha nånting planlagt. Jag tror att fler människor skulle behöva kasta av sig vara-flitig-duktig-oket och ta det lite piano.
SvaraRaderaSå sant, så sant! Jag är egentligen väldigt bra på det. Det var bara det att jag kände mig lite för lat idag. Tur att jag hittade en god sopparest i frysen som lunch.
Radera