Mat och sån't

söndag, maj 15, 2016

Kort stugsöndag

Naturligtvis blev det att sitta uppe till Eurovisionsspektaklet var slut. Men jag var, som vi säger i min landsända, gode less, på den utdragna röstningen. Jag har inget att säga om resultatet. Tyckte det hela var lite slätstruket över hela linjen. Inga särskilda överraskningar.

Kort natt. Jag smög upp vid sextiden. Min vana trogen börjar jag alltid med att spana ut genom alla fönster vi har. Alla väderstreck är representerade.

Ser en hare på väg mot oss genom skogen. Den stannar till vid varmkomposten och stirrar mig rakt i ögonen. Åtminstone tror jag det. Kameran, som alltid är redo, åker fram och jag tar några bilder genom fönsterrutan. Det blir inte toppkvalitet, men duger för det mesta.

Haren håller på att byta om från vinter till sommardress och ser lite "lustig" ut. Det sista som ändras är tassar och öron. För min del fick de gärna se ut sådär året om, men då skulle vi väl inte ha några harar kvar överhuvudtaget. De måste nog vara lite skyddsfärgade, trots allt.


Lite betänketid - kanske hörde den mig röra på mig där inne i huset - innan den sprang vidare runt huset och bort mot ladan, där den stannade till och kollade bakåt att kusten var klar. Inget hände, trots närheten till den mänskliga boningen. Lugnt traskade den sedan vidare längs vår infart och försvann.


------

Dagen i övrigt ägnades åt krattning och lite röjning. Ett tag tänkte vi stanna rätt länge. Jag hade planer på att gräva upp och göra om i stenpartiet. Men punka på skottkärran gjorde att jag avstod. Jag ville inte bära bort allt uppgrävt och forsla dit allt nytt i hinkar, eller något annat alternativ.

Vi tog istället en promenad den långa rundan och gjorde ett stopp hos närmaste grannen, där vi fick bekanta oss med en liten vovve, som var mycket misstänksam.
 - Särskilt mot män, sa Lena. Han är adopterad och har inte haft det så lätt hos sin förre ägare. De var inte snälla, berättade hon. Men låt honom bara ta kontakt själv, så ....
Det gick fem minuter. Sedan hade Ludde fått en ny kompis. Mig. Och några minuter senare - Benke.

Genom doftande skog gick vi vidare och kom så småningom hem till ett go'fika, på terrassen. Man måste ju kompensera kaloriförlusten. Och eftersom vi ansåg oss ha gjort det vi skulle, så packade vi snart ihop och åkte hem till stan.

Imorgon väntar jobb igen. Heltid. Sedan halv tisdag, som betyder att jag jobbat för mycket för en vecka och blir ledig till nästa tisdag. Inte är det så himla dumt att vara deltidspensionär.


*****

4 kommentarer:

  1. En sån fin bild på haren med oerhört söta öron :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De ser lite lustiga ut såhär års.

      Radera
  2. Jättefin bild och man ser hur stora de kan vara- Väl fångat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Béatrice. Jo, det här var en välväxt krabat.

      Radera

Välkommen att kommentera.