Historielös

Det är inte utan att jag känner mig lite dum. Lite obildad. Inte visste jag mycket om de i midsommarhelgen nedbrunna så kallade Tyskmagasinen. De har nu, som totalförstörda, plötsligt blivit på allas läppar, i alla tidningar, i SVT:s nyhetssändningar och i SR:s Kulturnytt, som i dag hade ett bra inslag i sin sändning.

Som jag nämnt tidigare har jag aldrig fått lära mig något om andra världskriget, när jag gick i skolan. Vi hann liksom aldrig fram till närhistorian, som när jag började skolan var minst ett decennium bort. Och när det borde varit dags att lära om det var det väl nära nog två. Vi snuddade vid det första av världskrigen, men inte mer.

Naturligtvis hade vi också något som hette hembygdskunskap. Men där blev det bara tal om Luleå stads mer avlägsna tid; blivande världsarvet Gammelstad, eller Luleå stads gamla kyrka som brann ner och ersattes av den nuvarande domkyrkan. Så mycket mer blev det inte.

Inte heller fick man veta allt som man nu kan lära sig av små informationsskyltar, som kommunen ställt upp längs populära promenadstråk. De berättar om vad som hänt på den plats där skylten står. Till exempel var Sveriges största skeppsvarv låg en gång i tiden. Sveriges största! Trodde det fanns i Göteborgs- eller Malmöområdena.

Och går vi lite längre från Luleå kan vi tala om "Freden i Månsbyn". Hör talas om den? Förmodligen inte. Men Brömsebro, Roskilde, Knäred. Det var vid kapitulationen i Månsbyn, öster om Kalix, som freden innebar var Sveriges gräns mot Ryssland (Det ryska storfurstendömet Finland) skulle dras. Inte så oviktigt i vår historia.

Som sagt. När- och nutidshistoria var något som var ickeexisterande när jag gick i skolan. Kanske var närhistorian för kontroversiell, när jag var barn. Luleborna härbärgerade ju tyska förnödenheter för dess krigsmakt i de nu brunna byggnaderna. Men de tjänade också som mellanstation för ryska krigsfångar, som skulle åerbördas till sitt hemland efter kriget. Det där sista har jag aldrig någonsin hört talas om. Förrän nu.

Sveriges historia i övrigt och framförallt den dokumentation vi hade, inkluderade knappast något som hänt norr om ....   ja, Sundsvall kanske. Det var väl möjligen historien om Vildhussen, då. Möjligen.

Och nu saknar jag dem.Tyskmagasinen .

*****