Ibland brukar getter och får tillskrivas ett språk som består av ett begränsat utbud av uttryck. Det är bäää och i bland määä. Kor däremot säger muu, så det finns lite variation i djurvärlden.
Nu börjar djurens språk mer och mer inspirera människan. Till och med de dumma fårens mä-/bäande har smugit sig in hos många.
Jag hör det ofta. Och jag måste säga att det är oftast i TV och radio och från talare bosatta i Svealand och Götaland.
Jag tänker på det lilla ordet "med". Ibland brukar jag i talat språk utelämna d-et på slutet. Men vokalen har jag aldrig fått för mig att ändra.
Är du mä?
Lyssna du mä, så kommer du att hålla mä mig.
*****
Uppdatering: Senast i lunchekot idag intervjuades (S) nya partisekreterare Lena Rådström Baastad. Hon ville vara mä på en massa saker. Och hon hade också varit mä om ledarskapsutveckling. Lyssna själv. Hon börjar tala ca 50 sekunder in i ljudklippet.
Jag har också hört folk säga "mä", men långt ä-ljud. Det är sällan någon uttalar det "meed-2, som det skrivs.
SvaraRaderaI Skåne uttalar de flesta dock (nu generaliserar jag nog lite) ordet som "me" med kort e-ljud, som i "men". "Ska du me?"
Jag vet inte hur min Pite-man uttalar det, men ska genast undersöka det! Göteborgare uttalar det nästan likadant som jag! Eller mer nåt mellanting!
I Skåne säger de väl maej.
RaderaJa, det gör man, men då betyder det "mig" och inte "med"!
RaderaDet är absolut en ny grej. Fanns inte här i bygda förrän för något år sedan, give or take. Otroligt fult. Och var kommer det ifrån?
SvaraRaderaEn sak är säker; jag hör det mer och mer ofta. Men varifrån det kommer har heller inte jag någon ledtråd till.
RaderaMääääääää, nu vårt je stöss! /Men nu blev jag /rent utav/ förvånad på bredaste Jämtska ju!!!!!!
SvaraRaderaAlltså .... Hur menar du nu?
Radera